En växande härva med flera oklara trådar. Transportstyrelsen kan mycket väl visa sig bli regeringen Löfvens stora prövning. Vad som egentligen hänt är ännu inte utrett och själva motiven är än mer svårtydda. Ett faktum står nu klart. Det som än så länge kommit fram är oerhört illavarslande och ansvar måste utkrävas.
Turerna är flera och de första skeendena kan lokaliseras till drygt två år tillbaka i tiden. Inte långt efter nuvarande regeringens tillträde kontrakterades multinationella IT-företaget IBM våren 2015 att ta över Trafikverkets driftlösningar. Upp mot tusen servrar berördes och övergången till IBM blev stressig.
Transportstyrelsens dåvarande och numera ökända generaldirektör Maria Ågren valde att göra allvarligt avkall på lojaliteten gentemot liggande lagstiftning. Myndighetens interna säkerhetskrav, personuppgiftslagen, offentlighets- och sekretesslagen. Inget var för heligt för att nonchalant kastas åt sidan.
Mot hösten samma år ska Säpo ha noterat vad som höll på att ske och krävt stopp för den okontrollerade IT-mässiga förläggningen utomlands. Ågren körde obrydd på även då och under slutna former ägde den juridiska process som slutade med omplacering i vintras rum.
När hon i januari i år fick gå och istället direkt fick en hög post i regeringskansliet var omständigheterna ännu dolda utåt. Infrastrukturminister Anna Johansson (S) teg om sanningen, troligen i hopp om att historien skulle dö ut i glömska.
Nu i sommar har historien gått från ögonbrynshöjande till en uppenbar skandal. 14/7 skrev DN om hur datordriften delegerats till yrkesverksamma i Serbien och Tjeckien, som inte ens säkerhetskontrollerats.
I går, 19/7, tog DN även upp hur ett mejl i mars 2016 med flera mottagare ska ha gått ut från Transportstyrelsen - i vilket samtliga registreringsnummer tillhörande svenskar med skyddad identitet fanns okrypterat angivna.
Anna Johansson höll i tisdags en presskonferens och som väntat lämnar Transportstyrelsens ordförande Rolf Annerberg nu.
Mindre klädsamt var hur Johansson defensivt betonade att ”det fulla ansvaret” ligger på Transportstyrelsen. För frågan nu trots allt om Johansson självklart kan sitta kvar.
Efter ha medvetet ha vilselett svenska folket så allvarligt för att försöka rädda sitt eget och regeringens ansikte borde förtroendet för henne som statsråd minst sagt ses som påverkat.
Johansson har som departementschef det yttersta ansvaret och man kommer dessutom inte från hur hon räddade kvar Ågren i statsapparaten genom en central generaldirektörstjänst placerad nära regeringens löpande arbete. Visserligen enligt gällande praxis som finns men hon hade all möjlighet att i stället ta tag i situationen och ifrågasätta lämpligheten.
Central statsledning är ofrånkomligen en märklig plats att få hamna på efter att via bland annat svidande Säpokritik fått ett vite och den hårda vägen få lämna dåvarande arbetsuppgifter.
Den information som direkt berör rikets säkerhet bör nu lämpligen lyftas i slutna samtal på partiledarnivå. Det allra mest känsliga får tas upp inom ramen för sekretessomgärdade Utrikesnämnden.
Nu måste korten läggas på bordet för att reda ut och ge transparens, till oppositionen och till folket.