Visst fick den nya regeringen vatten på sin kvarn när Riksrevisionen kom med sin rapport om det fria vårdvalet inom primärvården. I den konstateras att reformerna gett förbättrade kontaktmöjligheter med vården och fler vårdcentraler, men att de kanske inte prioriterat de svårast sjuka.
I sitt pressmeddelande till rapporten skriver Riksrevisionen och riksrevisor Jan Landahl ”Det är allvarligt att prioriteringarna inom primärvården i dag i större utsträckning görs efter patienternas efterfrågan och inte efter vem som är i störst behov av vård. Detta är inte i enlighet med de etiska principer som ska styra vården”.
En av de första åtgärderna den nya regeringen vidtog var att skicka ut ett förslag på remiss om att landstingen och regionerna inte längre ska vara tvungna att ha vårdval inom primärvården.
Den nya regeringen vill att landstingen ”inte ska tvingas använda ett system med så stora brister”, som nye ansvarige ministern Gabriel Wikström (S) uttryckte det i en debatt i radions P1-morgon (12/11) med gamle socialministern Göran Hägglund (KD).
Remisstiden på regeringens förslag om att slopa vårdvalsobligatoriet gick ut den sista oktober och bland andra Vårdförbundet sade nej till förslaget. Ett ”hastverk som får allvarliga konsekvenser för både personal och patienter”, som förbundet uttryckte det i sitt remissvar.
Även Läkarförbundet var starkt kritiskt. ”Det obligatoriska vårdvalet ger patienten en större valfrihet i vården i dag och det tycker vi att patienter ska ha. Man löser ingen problematik i vare sig tillgänglighet eller kontinuitet genom att försämra för patienter så att de inte kan välja vård”, sade Heidi Stensmyren, ordförande i Läkarförbundet, till SVT nyheter.
Naturligtvis är det mycket enklare för landstingen och regionerna om de fick tillbaka sitt vårdmonopol.
Men att bara slopa valfriheten för patienterna är väl inte den slutsats man bör dra bara för att det kan finnas synpunkter eller kritik mot hur systemet fungerar.
Ändå finns det anledning att studera Riksrevisionens rapport. I sin sammanfattning skriver man bland annat att ökningen av privata vårdgivare inom den offentligt finansierade primärvården inte verkar ha stimulerat utvecklingen av nytänkande så som det var tänkt. En förklaring, menar Riksrevisionen, är troligtvis att kraven från staten och landstingen är allt för styrande, vilket hämmar utvecklingen av nya arbetssätt.
I rimlighetens namn borde det innebära att vårdvalet inte ska avskaffas utan istället utvecklas. Riksrevisionen vill till exempel att man ska tydliggöra myndigheternas uppföljningsuppdrag.
Ett av regeringens problem i vårddebatten, liksom inom andra politikområden, är att man både vill äta kakan och ha den kvar. Man säger att valfrihet är bra, men vill slopa det fria vårdvalet.
Till skillnad mot regeringen, som vill avskaffa tvånget för landstingen att tillämpa lagen om valfrihetssystem, tror Riksrevisionen att det finns ett antal åtgärder som är värda att pröva ”innan mer ingripande systemförändringar övervägs”. Det verkar vara ett klokt förlag.