Indelningskommitténs förslag om regionalisering är dåliga för hela Sverige. Men ett bra alternativ finns på Gotland.
Till att börja med: Förslaget är att ett antal landsting ska slås ihop, och att motsvarande länsstyrelser också ska reduceras. Region Gotland blir av med det som hos andra sköts av landsting. Samt att viss samordning och rapportering flyttas från länsstyrelserna till landstingen. Det är allt, inget annat föreslås.
Man har pratat om att de interna gränsdragningarna inom olika statliga myndigheter ska justeras, men det blir inga förslag om detta. Så de nya regionerna är just bara – stora landsting.
Här kan det vara på plats att påminna om att landstingen inte är överordnade kommunerna. Sverige har två politiska nivåer: stat och kommun. Landstingen är i formell mening en kommun, hette tidigare landstingskommun, med ansvar för sjukvård. Och kollektivtrafik – om kommunerna vill. Detta kvarstår även om utredningens förslag blir verklighet.
De problem som utredningen adresserar handlar om sjukvårdens problem. Man ordar även om annat, men problemen är sjukvårdens. Eller riktigare – det politiska problemet med att styra sjukvården.
Samtliga nuvarande landsting, inklusive Stockholm, är för små för att kunna erbjuda all den vård som efterfrågas. Staten får då och då gripa in och peka ut var i landet viss vård ska utföras. Den lokala prestigen är för stor för att landstingen självmant ska kunna samarbeta över länsgränserna, vilket leder till stora risker för patienterna. På samma sätt riskeras patienthälsan med lokalpatriotiska sjukvårdsprogram.
Detta vill nu utredningen lösa genom att skapa större landsting. Dock kommer inget av de nya landstingen vara större än Stockholm – som alltså fortfarande är för litet för att kunna hantera all sjukvård inom sig.
Sjukvårdens politiska problem är att det inte behövs lika många sjukhus som i dag, men det behövs väldigt mycket mer primärvård, det vill säga vårdcentraler och närakuter.
Men alla landstingspolitiker med självaktning vill ha ett potent sjukhus att basa över. Och eftersom utredningen riktigt konstaterar att de inte klarar att samarbeta över gränserna, så får man utöka territoriet.
Svaret på de frågor som utredningen behandlar finns inte hos Indelningskommittén. Men de finns i utredningen ”Effektiv vård” som kom tidigare i vinter, med bland annat ökat statligt engagemang, ordentlig satsning på primärvård och närakuter samt en öppning för kommunala läkare. Man är inte nådig mot landstingspolitikerna: De ska med lag tvingas att samarbeta.
Här kan Gotland och Halland agera som goda föredömen. Genom sin litenhet har man tidigt tvingats att samarbeta med andra. Den gotländska sjukvården samarbetar mest med Stockholm, sjuksköterskeutbildningen sker i samarbete med Uppsala.
Gotlands position bör vara mer än att söka en särlösning på grund av öläget. Man bör också peka på att de problem som de övriga landstingen har bottnar i oförmåga att samarbeta över länsgränser – och att de små landstingen redan har löst detta.