Mammografiscreening (bröströntgen) erbjuds regelbundet alla kvinnor mellan 40 och 74 år. 50 procent av alla kvinnorna som får bröstcancer är över 50 år och 25 procent är över 74 år. Ändå sätter man en gräns för screening vid 74 år.
Bröstcancer är den vanligaste formen av cancer hos kvinnor och årligen diagnosticeras cirka 8 000 kvinnor. Genom mammografi upptäcks tumören tidigt eftersom röntgenbilderna kan visa tumörer som är så små att det inte går att känna dem. Behandlingen blir inte lika genomgripande och prognosen för överlevnad ökar väsentligt vid tidig upptäckt.
Men enbart ålder kan inte vara skäl till varför inte en undersökning eller en behandling genomförs – det är åldersdiskriminering.
Nyligen röstades ett förslag igenom i riksdagen att all mammografiscreening ska vara gratis för kvinnor 40-74 år. Liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna röstade för att den övre åldersgränsen skulle tas bort helt, men de förlorade i omröstningen med 85 röster mot 216.
Det är djupt upprörande och cyniskt – 25 procent av alla kvinnor som insjuknar i bröstcancer är över 74 år. Kvinnor som får vara friska lever ofta till 95 års ålder – en förväntad livslängd om minst 20 år från det att de inte längre erbjuds mammografi.
Men om en bröstcancer inte diagnosticeras i ett tidigt stadium riskerar den att förkorta många av dessa kvinnors liv.
Åldersgränsen vid mammografi är ett i raden av alla diskriminerande uttryck för ålderism. Ålderism kan definieras som ”De djupa strukturer som gör det naturligt att oreflekterat nedvärdera äldre och hindra deras delaktighet i samhället” (Lars G. Nilsson forskare). Ålderismen är kanske den mest accepterade formen av fördom som existerar i dag och den form av diskriminering som det tas lättast på.
Ålderismen smyger sig in i allt fler av samhällets sektorer. I arbetslivet – du får inte fortsätta din anställning om du fyllt 67 år. I politiken – en mycket liten andel av våra politiker är äldre, vilket inte alls motsvarar den del av befolkningen som är äldre än 65 år. Inom hälso- och sjukvården finns många utredningar som visar på stor ojämlikhet.
Visste ni till exempel att läkare i öppenvården remitterar äldre personer till specialistläkare så sällan att det motsvarar endast en tredjedel av de remisser som skrivs för yngre personer. Listan på diskriminerande behandling kan göras mycket längre.
Vi som är årsrika (äldre) måste säga ifrån. Vi måste protestera och visa att vi inte accepterar att bli utsatta för denna negativa särbehandling.
Själv har jag anslutit mig till ett nätverk som heter Liberala Seniorer, där arbetar vi för att uppmärksamma diskriminerande strukturer och orättvisor i samhället och för att finna vägar att protestera och föreslå åtgärder. Vi är många så vi borde ta oss den makten.