I dag den 19 juli 2017 infaller Skattefridagen. Det är ingen högtidlig dag som ska firas, men den bör uppmärksammas. Fram till i dag har nämligen den genomsnittliga skattebetalaren räckt över varje intjänad krona i skatt till staten.
Det låter konstigt, men är tämligen enkelt. En medelinkomsttagare med en månadslön på 30 250 kronor i månaden, betalar totalt cirka 265 000 kronor i skatt per år. Det utgör 54,6 procent av årslönen. Översatt på en årskalender, motsvarar det i år de första 199 dagar. Den 200:e, alltså den 19 juli, är den dag på året då en person i detta exempel betalat sin andel av skatterna.
Sedan den rödgröna regeringen tillträdde 2014 har Skattefridagen, på grund av högre skatter, flyttats fram med tre kalenderdagar. På tre år har vi alltså tvingats räcka över ytterligare tre hela arbetsdagars surt förvärvade slantar i skatt.
Nu kommer vän av ordning att undra hur i all sin dar skatten kan vara 54,6 procent. Även det är relativt enkelt. Tjänar du 30 250 kronor i månaden, betalar din arbetsgivare 40 400 kronor per månad i lönekostnad. Skillnaden stavas arbetsgivaravgift, vilket är en osynlig skatt på lönekostnaden. Ihop med kommunalskatt och punktskatter på konsumtion av exempelvis alkohol, tobak, bensin och energi, ligger det månatliga skatteuttaget på en medelinkomst på 22 100 kronor – vilket motsvarar 54,6 procent av den totala arbetskostnaden.
Finansminister Magdalena Andersson (S) brukar säga att skattehöjningar är till för att fler ska ”få vara med och bidra lite mer”.
Formuleringen avslöjar hur hon och hennes parti ser på pengars ursprung och värde. Det är som att vi inte förstår att våra pengar gör bättre nytta i statens skattekista än i den egna plånboken, och som om Socialdemokraterna av barmhärtighet är vänliga nog att låta medborgarna avstå ännu lite mer av det egna arbetets frukt.
Därför borde man som medborgare vara mer kritisk inför skattehöjningar som kan verka små men som äter upp en eller tre dagar av den personliga friheten.
Det går alltid att, likt Socialdemokraterna, motivera skattehöjningar med hänvisning till omsorgen om den andre. Diskussionen om optimala skattenivåer tenderar därför att utgå ifrån antagandet att skatt av naturen är rätt.
Men det som händer om du inte betalar skatt i Sverige är att staten, med polis och kronofogden i ryggen, är beredd att göra ingrepp i din frihet och person.
Med hot om bestraffning villkoras individens frihet med dess benägenhet att betala skatt. Utifrån den logiken brukar en del liberaler likställa skatt med stöld, eftersom stöld också är ett fysiskt ingrepp i någons personliga sfär, och stöld ofta begås med våld eller hot om våld.
Kanske behöver man inte uttrycka det så drastiskt som att man blivit bestulen. Det räcker kanske med att konstatera att man blivit beskattad. Men det finns alltjämt något föraktfullt över faktumet att första gången på året som Svensson får använda sina egna pengar är en månad efter midsommar.