De europeiska bankerna är för stora för att dö. Om inte tillväxten kommer igång kan vi vänta oss nya bailouts.
Vi tar de goda nyheterna först: Sveriges fyra storbanker klarar sig bra i EBA:s, den oberoende europeiska bankmyndigheten, stresstest av 51 olika banker.
Handelsbanken, Nordea, Swedbank och SEB bedöms alla vara tillräckligt rustade för att klara en tre-årig ekonomisk nedgång med fallande bostadspriser.
Generellt sett håller också den europeiska banksektorn på att återhämta sig. Kapitaltäckningen är bättre i dag än när finanskrisen bröt ut 2008, men det betyder inte att EU:s politiker kan andas ut.
Tillväxttalen i eurozonen är fortsatt knackiga och många banker bedöms ha en för stor andel dåliga lån.
Värst är läget i Italien där ekonomin fortsätter att krympa. Världens äldsta bank, Monte dei Paschi, grundad i handelsstaden Siena på 1470-talet, står med ena foten i graven.
Hittills i år har 75 procent av Monte dei Paschis tidigare börsvärde utraderats. Och även skrytbyggen som brittiska Barclays, tyska Deutsche Bank och franska Société Generale får dåliga resultat i EBA:s stresstest.
Risken för spridningseffekter, och de sociala konsekvenserna av dessa, kan inte viftas bort.
Den politiska ilska som blivit så framträdande under skuldkrisen kokar egentligen ner i två saker.
För det första: Politiker som överskattade sina möjligheter att kontrollera finansmarknaderna. För det andra: Besvikna väljare som inte har en chans att betala tillbaka lånen på bilen, huset, företaget – livet.
Populister på både vänster- och högerkanten finner syre i ilskan, frustrationen och bitterheten över bankernas ansvarslöshet när de utser sina syndabockar.
Populisterna kan förstås inte svara på vad som blir bättre om EU:s kontrollorgan får mindre befogenheter, men upprepade räddningsaktioner påminner om att försöka hålla fast ett lejon med hundkoppel.
Och frågan är om väljarna ens uppfattar att de flesta banker sakta är på väg åt rätt håll.
Kapitalismen är historiens mest framgångsrika välståndskapare. Vårt ekonomiska system bygger på att producera ett värde, och att få värdet att växa genom ett visst mått av risktagande. Förluster vid felsatsningar och dåliga lån är en naturlig del av marknadsekonomin, men bankerna spelar efter helt andra regler.
EU:s uppstramade regelverk gör det lyckligtvis svårare för nationella regeringar att använda skattemedel för att rädda skuldtyngda banker.
Skadorna vid en bankkollaps i exempelvis Tyskland skulle dock bli så förödande för hela EU att skattebetalarna tvingas garantera säkerheten.
Damn if you do, damn if you don’t. Europas storbanker är helt enkelt för stora för att dö, som ekonomijournalisten Fransesco Guerra konstaterar i en krönika på sajten Politico.
Guerra kallar läget för ”socialiserad kapitalism” och menar att EU:s politiker kommer att fortsätta pumpa in pengar så länge det krävs.
Det är en mörk bild av ett trots allt ljusare läge.