Kommunerna får inte bli experimentverkstäder. 16-åringen som anses för ung för att flytta hemifrån, ska inte heller ha någon rösträtt.
Ordföranden i 2014 års demokratiutredning, den tidigare liberala riksdagsledamoten och publicisten Olle Wästberg, föreslår att rösträttsåldern sänks till 16 år i kommunalvalen. Wästbergs huvudargument är att svenska tonåringar vet för lite om demokratin. Resonemanget tycks vara att de som har möjlighet att påverka, blir mer politiskt insatta.
Demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) är positiv: ”För Miljöpartiet är det här ingen ny tanke”, säger hon till Svenska Dagbladet.
Resultatet i skolvalet 2014 visar att omyndiga väljare röster ungefär som valmanskåren i övrigt. Socialdemokraterna blir fortfarande störst. Moderaterna är några procentenheter mindre än S. Den viktigaste skillnaden är att Miljöpartiet, inte Sverigedemokraterna, blev tredje största parti.
Utifrån resultaten i skolvalet finns ett politiskt egenintresse för just MP att sänka rösträttsåldern. Det bör tas med i beräkningarna när Alice Bah Kuhnke uttalar sig positivt, men är inte huvudskälet till varför en sänkt rösträttsålder är en dålig idé.
Varför ska 16-åringar behandlas som vuxna i kommunalvalet men inte i valet till riksdagen? Menar 2014 års demokratiutredning att kommunfullmäktiges beslut är mindre viktiga än riksdagens? Och hur hänger det i så fall ihop med kommunernas allt större ansvarsbörda?
Myndighetsåldern i Sverige var 21 år fram till 1969 då den sänktes till 20 som en eftergift till den politiskt engagerade ungdomsgenerationen. Nästa sänkning kom 1974. Därefter har vi i lagens mening blivit vuxna vid 18 år, även om domstolarna tar åldersmässiga hänsyn upptill 21.
En 16-åring får varken flytta hemifrån utan föräldrarnas medgivande, gifta sig, testamentera bort tillgångar eller köpa cigaretter. Än mindre får 16-åringen gå på Systembolaget. Vi bör inte skapa fler gråzoner mellan barndomen och vuxenvärden genom att skilja på rösträttsåldern och den generella myndighetsåldern.