I regeringsställning var Centerpartiet känt som det mest allianslojala partiet. Men när centerpartisterna till helgen samlas för kommundagar i Karlstad handlar rubrikerna snarare om att C blivit ett hot mot allianssammanhållningen.
Medan övriga partier har lagt om kursen i migrationspolitiken i restriktiv riktning, har Centerpartiet tillsammans med Vänsterpartiet fortsatt att argumentera för att Sverige bör föra en generös asylpolitik. Det tycks ha lockat liberala väljare till C, men har samtidigt skapat en klyfta gentemot de övriga allianspartierna.
Det finns emellertid ingen anledning att överdriva riskerna för splittring. I SVT:s Agenda i söndags betonade Annie Lööf allianspartiernas förmåga att förhandla sig fram till en gemensam politik, även när mycket partiprestige står på spel (31/1).
Men det handlar också om att en återgång till en Reinfeldtlinjen i asylpolitiken är mer eller mindre död som politisk fråga. Inom överskådlig framtid kommer det att vara omöjligt att samla en riksdagsmajoritet för någon annan asylpolitik än dagens. Det ska givetvis inte stoppa C från att driva sina i grunden rimliga krav, men värdet av detta ligger snarare i långsiktig opinionsbildning än i möjligheterna till kortsiktiga förändringar i politiken.
Samtidigt håller migrationsdebatten successivt på att skifta fokus från akuta åtgärder för att begränsa antalet asylsökande, till hur de som kommit hit – och fortsätter att komma hit, för migration är inget vi kan välja bort – ska kunna etablera sig i det svenska samhället. Och då är samsynen mellan de borgerliga partierna om behovet av exempelvis fler enklare jobb stor, och de gemensamma beröringsytorna mellan C och V försvinnande små.
Att C skulle förhindra bildandet av en borgerlig regering, på grund av migrationspolitiken är helt enkelt osannolikt. Maud Olofsson ägnade tio år åt att bygga upp Centerpartiets borgerliga trovärdighet, och Annie Lööf har profilerat sig som Stefan Löfvens hårdaste kritiker. Att då motsätta sig bildandet av en borgerlig regering, även om det bjuder emot att förlita sig på stöd från Sverigedemokraterna för att få majoritet, vore minst sagt riskfyllt.
För politik handlar inte bara om en generös asylpolitik, inte ens för de mest migrationsvänliga liberalerna. Andra liberala reformer är minst lika viktiga. Nyckelfrågan blir därför hur stor sannolikheten egentligen är att C skulle få stöd för hjärtefrågor, som att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden och avreglera bostadsmarknaden, om de i stället försöker medverka till en blocköverskridande regering.
Det avgörande i dag är dock att Alliansen förmår formulera en offensiv reformagenda som kan vinna väljarnas stöd. Det handlar förstås om en ny jobbpolitik och en fungerande bostadsmarknad, men också om en fungerande rättsstat i hela landet. Här kan Centerpartiet i själva verket bidra med centrala delar i ett framtida regeringsprogram.