Håller det nya arbetarpartiet på att bli som det gamla? Det är en rimlig fråga när Moderaterna i dagarna håller partistämma i Karlstad.
Precis som Socialdemokraterna framstår M alltmer som ett parti som är oförmöget att inspirera och leda. Och lika obekväm som Stefan Löfven (S) tycks vara på statsministerposten, lika illa till mods verkar Anna Kinberg Batra vara i rollen som ledare för det största oppositionspartiet.
Kinberg Batra har lett M sedan i januari, men talar fortfarande om att ”det tar ett tag att bli varm i kläderna” (Svenska Dagbladet 11/10).
Det är kanske sant – man kan dra sig till minnes Annie Lööfs (C) långa startsträcka – men en statsministerkandidat kan inte gömma sig bakom ursäkter och mekaniskt upprepade plattityder.
Moderaternas problem är knappast sakpolitiken. Förstajobbet-avdrag, jämställdhetsbonus vid vård av sjukt barn och utökad allmän förskola, som är några reformförslag som ska klubbas på stämman, pekar i rätt riktning.
Samma sak gäller viljan att begränsa kostnadsökningarna i sjukförsäkringen och göra flyktingmottagandet mer kostnadseffektivt.
Det finns också utrymme för en överraskning på stämman i och med att flera partidistrikt öppnat för att ändra i LAS.
Men förmågan att placera reformförslagen i ett sammanhang, ett budskap om vilket Sverige man vill se, saknas.
En viktig förklaring till Moderaternas tystnad och Kinberg Batras svaga ledarskap, är att partiet sedan valförlusten varit splittrat kring både sakpolitik och strategi.
Att Kinberg Batra var snabb att dödförklara decemberöverenskommelsen, efter att Kristdemokraternas riksting i fredags röstat emot den, och på så sätt undvek ett möjligt nederlag på stämman, innebär emellertid bara att den partiinterna konflikten ersätts av allmän politisk osäkerhet.
Som ledare för det största oppositionspartiet måste Kinberg Batra träda fram och peka ut ett realistiskt alternativ till DÖ.
Att Alliansen förhandlar med regeringen, och på så sätt får igenom delar av sin politik, vore i dagsläget att göra det bästa möjliga av den parlamentariska situationen.
En välvillig tolkning av Kinbergs Batras vaga uttalande i SR:s Studio Ett (12/10) om att göra ändringar i budgeten när den behandlas i riksdagen, är att se det som just en sådan invit till Stefan Löfven, eller åtminstone som ett test av hur reell statsministerns vilja att samarbeta är.
Risken är dock att en kraftlös M-ledning, pådriven av de mest högljudda DÖ-kritikerna, fäller Löfven, och av bara farten hamnar i säng med Sverigedemokraterna.
Vilket är Anna Kinberg Batras alternativ för hur Sverige bör regeras?
Det är frågan som kommer att diskuteras i korridorerna på M-stämman.
Men det är också en fråga som väljarna har rätt att få ett tydligt svar på från oppositionsledaren.