”Gränsen är nådd”, twittrade Moderata ungdomsförbundets ordförande Rasmus Törnblom när moderatledningen häromveckan presenterade sina tankar kring en ny migrations- och integrationspolitik, som bland annat innehåller krav på tillfälliga uppehållstillstånd.
Därmed bäddade han för strid på M-stämman i oktober. Samma sak ser ut att hända i Folkpartiet. I en motion till landsmötet kommer Birgitta Ohlsson, partiets utrikespolitiska talesperson, att gå emot den arbetsgrupp inom partiet som vill överge alliansregeringens linje om permanenta uppehållstillstånd till asylsökande (Ekot, 14/5).
I migrationspolitiken kolliderar liberala principer med de borgerliga partiernas försök att orientera sig i ett nytt politiskt landskap, där Sverigedemokraterna blir allt starkare.
Från 1980-talet och framåt har svensk borgerlighet, och då inte minst Moderaterna, blivit allt liberalare.
Migrationsfrågan är en symbol för detta, och för många unga i allianspartierna är människors möjlighet att röra sig över gränser lika självklart som en fri ekonomi. Samtidigt har SD:s framgångar gjort det tydligt för många allianspolitiker att invandringen inte bara är en fråga många väljare pratar om.
Den påverkar även hur människor röstar och får tidigare borgerliga väljare att gå till SD.
Detta är grunden för konflikterna inom Moderaterna och Folkpartiet. För de borgerliga reaktionerna på SD:s framgångar har knappast varit principfasta.
Hellre än att försöka vinna striden för den liberala migrationspolitiken, tycks många ha gjort analysen att det enda sättet att möta den nya politiska situationen på är att anpassa sig till SD:s problemformulering.
Därför föreslås åtgärder som syftar till att minska invandringen.
Hade integration, invandrares etablering på arbetsmarknaden och i samhället i stort, varit det enda viktiga, hade allianspartierna sannolikt nöjt sig med åtgärder som det etableringsavdrag Kristdemokraterna föreslår eller reformer på arbetsmarknaden.
Men nu väljer både FP, KD och M att göra ett stort nummer av tillfälliga uppehållstillstånd. Bara Centerpartiet håller fast vid Reinfeldtregeringens linje.
Som integrationspolitik är tillfälliga uppehållstillstånd tveksamt. Däremot är det symbolpolitik riktad mot väljare som vill höra att lösningen på olika samhällsproblem ligger i att minska invandringen.
När man väl börjat se ”volymerna” som problemet, är det inget stort steg att förespråka ytterligare minskad invandring. Särskilt inte om man känner av konkurrensen från ett främlingsfientligt parti.
Risken är därför överhängande att utspelen om tillfälliga uppehållstillstånd kommer att följas av fler förslag som steg för steg skulle montera ner den liberala migrationspolitiken.
Genom valet att distansera sig från Reinfeldtlinjen, har delar av borgerligheten satt bollen i rullning.
Det kommer att krävas både modiga och principfasta liberaler för att stoppa utvecklingen.