Doktoranden och riksdagsledamoten Mats Persson (FP) är säker. Folkpartiet har den bästa politiken för social rörlighet: ”Det är inte självklart att Moderaterna kommer att vara det stora borgerliga partiet”.
I riksdagsvalet hade Moderaterna 1,4 miljoner väljare. Motsvarande siffra för FP var inte ens 340 000. Tidskriften Fokus intervju med valanalysgruppens ordförande avslöjar partiledningens lite för goda självförtroende. Ända sedan Alliansen bildades har Folkpartiet underskattat de socialliberala landvinningarna i andra partier.
När Jan Björklund äntrade scenen på FP:s riksmöte i Örebro förra våren gjorde han det till tonerna av Swedish House Mafias hit Save The World. Inför lördagens tal på riksmötet i Västerås nöjde han sig med en mindre anspråksfull entré. Det är inte längre världen som behöver räddas, utan Folkpartiet.
Valet 2014 var det näst sämsta någonsin. I riksvalet tappade FP i 287 av 290 kommuner och partiet saknar riksdagsledamöter norr om Uppsala. Trots en historia som rymmer både akademiker från storstäderna och frisinnade från skogslänen, framstår man i dag som ett nischparti för 35-åriga ekonomer från Lund.
Men Folkpartiets kris är inte socialliberalismens.
Det senaste decenniet har Socialdemokraterna accepterat valfrihetsreformer och avregleringar, medan Moderaterna har omfamnat välfärdsstaten. Under samma period har Centerpartiet och Miljöpartiet utmanat FP om rollen som bärare av en liberal migrationspolitik.
Om socialliberalismen definieras som tro på modernitet och mobilitet, mår den förhållandevis gott. Däremot har det enda riksdagspartiet med en socialliberal ursprungsmärkning inte dragit nytta av vår progressiva tidsålder.
FP har gjort illa genomtänkta integrationsutspel och misslyckats med att bredda partiets attraktionskraft på andra områden än skolpolitiken.
”Valfrihet är en värdemätare om hur man ser på människor”, konstaterar Jan Björklund.
Lördagens tal hölls under parollen Liberal kraftsamling. Det var ett av Björklunds mest personliga. Talet pekade ut en vilja till breddning inom välfärdspolitiken.
Passagen om hur partiledarens 94-åriga mamma saknar doften av riktig mat var rörande. Kravet på hemlagade måltider i hemtjänsten är klassisk FP-politik, som kan bindas ihop med behovet av lägre trösklar in till arbetsmarknaden.
Folkpartiets kris är dock djupare än att reduceras till en profil- och partiledarfråga. Den stora utmaningen för FP är inte behovet av skarpare förslag om ekonomi, arbetsrätt och socialförsäkringar, utan att man är ett toppstyrt parti med få aktiva medlemmar och lojala väljare.
”Att ställa krav är att bry sig”, brukade Jan Björklund säga under sin tid som utbildningsminister. Det finns en socialliberal kapacitet i FP som aldrig kom till sin fulla rätt under tiden i Alliansregeringen.
De gräsrötter som fortfarande är kvar borde ha ställt krav på mer delaktighet i politikutvecklingen för flera år sedan.