Det senaste året har det bland allianspartierna funnits en tydlig vinnare: Centerpartiet. Sedan förra sommaren har partiet haft en uppåtgående trend i opinionsmätningarna och Annie Lööf är enligt Novus den partiledare som väljarna i dag har störst förtroende för.
Medan övriga partier i Alliansen, stundtals vilset, talar om att ompröva sin politik, har C hållit fast vid den liberala linje som mejslades ut under idéprogramsstriden för snart tre år sedan.
Denna inriktning blir tydlig när partiet i dagarna samlas till stämma i Falun. Några av de viktigaste besluten gäller svenskt Natomedlemskap – en fråga där C överger en lång tradition av att förespråka alliansfrihet – och ett nytt integrationspolitiskt program, där åtgärderna för att förbättra kommunernas mottagande och underlätta inträdet på arbetsmarknaden dominerar.
Bilden blir den av ett parti som håller på att etablera sig som ett seriöst alternativ, inte bara för liberaler som sätter frågorna om företagandets villkor främst, utan även för dem som vill se både Natomedlemskap och en generös migrationspolitik. Det är som journalisterna Claes Lönegård och Torbjörn Nilsson konstaterar i ett reportage i tidskriften Fokus lång väg från Axel Pehrsson i Bramstorps Bondeförbund vars enda syfte var att utverka politiska fördelar för jordbruket (18/9).
Ändå är intrycket att C för första gången sedan storhetstiden under Thorbjörn Fälldin på 1970-talet, tycks ha hittat en roll i politiken som man är tillfreds med. Den känslan finns både i den marknadsliberala Stockholmscentern och bland de aktiva i traditionella C-fästen på landsbygden.
Visst blir partiets rötter tydliga i stämmohandlingarna, där landsbygdsfrågor, från jordbrukets villkor till bredbandsutbyggnad, är det område där det skrivits flest motioner. Och visst har mjölkkrisen och kravet att EU ska stödköpa mjölk gett en annan bild av Centerpartiets liberala instinkter än de som framkom när det var fordonsindustrin som befann sig i kris för några år sedan.
Men samtidigt blir liberalismen tydlig på andra områden, exempelvis i migrations- och integrationspolitiken. Efter valet har övriga allianspartier presenterat förslag som mer eller mindre uttalat syftar till att minska invandringen. C försvarar däremot den migrationspolitik Alliansen förde i regeringsställning och gemensamt gick till val på. Även om det på stämman kommer att höras kritiska röster, framstår uppslutningen bakom denna liberala linje som stark. Inställningen inom C till migrationsutmaningarna är som en ledande partiföreträdare nyligen konstaterade ”att kavla upp ärmarna och fixa det”, snarare än att ifrågasätta politikens inriktning.
En av de hårdaste konflikterna i svensk politik de kommande åren kommer att gälla den liberala migrationspolitikens framtid. Centerpartiets förmåga att försvara öppenheten är avgörande för stridens utgång.