Så har då även länsstyrelsen vaknat upp och konstaterat att det kanske ändå behövs en reservhamn för gotlandstrafiken på ön. Häpp!
Uppvaknandet lät vänta på sig men kom ändå till slut i form av en intervju i lokalradion. Där det största problemet ändå tycktes vara att det fanns risk för att äganderätten av hamnen – i detta fall Kappelshamn – skulle innebära stora svårigheter på sikt. Vilka svårigheterna var framgick inte.
Någon direkt lösning fick vi dock inte höra.
När frågan ställts av mig tidigare till öns politiker och länsstyrelsen har svaret ständigt varit ”detta är en statlig uppgift ”. Jaha – vadå? Jag har alltid betraktat länsstyrelsen som just statens ombud och förlängda arm på Gotland.
Att regionen för stunden inte är mer aktiv är förklarligt. Man har valt att prioritera annat och lägga sina för dagen ytterst knappa resurser på en kryssningskaj. För att säkerställa att våra sommargäster via havet kommer iland och får handla sin honung och salmbärssylt.
Men i regionens kassalåda ligger tyvärr bara obetalda reverser.
Så vår stolta logga; lammet på blå bakgrund fortsätter att springa heraldiskt fel – åt höger – och flyr därmed symboliskt från problemen. Under det att våra heraldiskt kunniga vänner nere i Europa vid åsyn av flagga och brevhuvud fnissar förläget…
Försvarsmakten har sedan länge insett missförhållandet och behöver en säker alternativ hamn på rätt sida om ön. Och kanske därtill en förläggningsplats för personal vid utsjöbasering av flottan.
Eftersom länsstyrelsen saknar kompetens och intresse inom området, var det naturligt att marininspektören och chefen för marinen vände sig i första hand till den som nu och för lång tid framöver innehar koncessionen för den livsavgörande trafiken mellan Gotland och fastlandet. Och som till yttermera visso har ekonomiska resurser, kunnande och i dag grundläggande skisser på hur hamnen ska kunna anpassas för sitt ändamål. Nu är det sannerligen dags att politikerna på ön tar sig i kragen och kommer till skott. Förfallet av den kommunala egendomen – hamnen i Kappelshamn – har redan passerat anständighetens gräns.