Sverige har aldrig haft någon kvinnlig regeringschef. Avsaknaden av en svensk Margaret Thatcher, Angela Merkel eller Helle Thorning-Schmidt är en nagel i ögat på landet som vill betrakta sig som världens mest jämställda.
Märkligt nog brukar den kvinnliga dominansen bland jämställdhetsministrar inte ses som ett lika stort problem. Sverige har haft 21 jämställdhetsministrar – varav 18 kvinnor. Könsfördelningen bland ansvariga statsråd för jämställdhet – 85 procent kvinnor – är alltså mer snedvriden den genomsnittliga börsbolagsstyrelsen – med 70 procent män.
Dagen innan midsommarafton deltog statsminister Stefan Löfven (S) och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) i lanseringen av FN:s globala kampanj HeForShe. Kampanjen är ett resultat av att det globala jämställdhetsarbetet främst drivs av kvinnor för kvinnor.
Stefan Löfven verkar ha ett genuint engagemang. Med stolthet i rösten konstaterade statsministern att han leder en feministisk regering. Löfven höll ett starkt inledningstal och uppmanade publiken att läsa för sina barn och lyfta fram berättelser utan traditionella könsroller.
Medverkan i HeForShe-kampanjen är logisk. Regeringens jämställdhetsagenda vill få fler svenska män att reflektera över bristen på jämställdhet i vardagen. Samtidigt är det något som skaver med resonemanget.
”Det börjar alltid med mammorna”, menade folkhälso- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S), när han i panelen efter Löfvens tal förklarade varför han är feminist.
Likaså hyllade LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin sin ensamstående mamma, som delade ut tidningar på mornarna för att få hushållskassan att gå ihop.
Det råder överskott på inflytelserika män som tillfälligt kliver ner från piedestalen för att hylla sina mammor. Precis som enrummaren och nätterna på kökssoffan är ett obligatoriskt stycke i S-märkta memoarböcker om klassresan, är den utslitna modern en feministisk accessoar för den manliga delen av arbetarrörelsen.
Wikströms och Baudins resonemang utgår från att ge offentliganställda kvinnor bättre arbetsvillkor och rätt till heltid – ingen av dem ifrågasätter egentligen strukturen på arbetsmarknaden, eller verkar vara beredd att stå tillbaka för en lika begåvad kvinna.
LO:s största förbund är Kommunal. Med Tobias Baudins egna ord bär Kommunals kvinnliga medlemmar ”den svenska välfärden på sina ömmande axlar”. Men att slita ut kroppen på ett kommunalt äldreboende garanterar inte kvinnorna något större inflytande i facket.
SAv de ordinarie ledamöterna i LO:s förbundsstyrelse är 14 män och fyra kvinnor.
Jämställdhet är mer än att kräva lika lön för lika arbete. Om samhället ska utvecklas i den riktning som HeForShe önskar, behöver fler män avstå från ett eller två kliv på karriärstegen, för att skapa utrymme åt sin fru eller dotter, eller för någons mamma. Den insikten har aldrig slagit arbetets söner.