I fjol lämnade dåvarande Folkpartiet förhandlingarna om försvaret mellan regeringen och allianspartierna. I veckan gjorde Liberalerna en ny exit när man klev ut ur energisamtalen.
Regeringens energipolitiska diskussioner med Alliansen har dragit ut på tiden. Samordnings- och energiminister Ibrahim Baylan (S) hade som mål att presentera en överenskommelse innan maj månads slut.
Den tidsramen sprack.
”Regeringen har bedömt att det inte är meningsfullt att fortsätta samtalen med oss”, kommenterar Jan Björklund uttåget (SVT 1/6). Enligt partiledaren fick Liberalerna inte delta i överläggningarna efter att man sagt nej till ”planekonomiska subventioner” av vindkraft efter 2020.
Den här gången lämnade inte Björklund förhandlingarna med pompa och ståt, utan blev snarare utfryst.
Alliansen har en borgerlig energiuppgörelse från 2009 att respektera. Samtidigt finns ingen anledning för Liberalerna att stanna kvar och tala för döva öron – även om energipolitiken, i likhet med försvarspolitiken, kräver en stor dos långsiktigt samförstånd.
Energisamtalen var aldrig tillräckligt breda för att kunna rymma Isabella Lövin och Jan Björklund på samma podium. Liberalernas uttåg skapar ett visst frågetecken för Alliansens fortsatta enighet och regeringsduglighet, medan Socialdemokraterna tills vidare håller ihop sitt olyckliga resonemangsäktenskap med Miljöpartiet.
Statsminister Stefan Löfvens bakgrund i IF Metall gör att han förstår kärnkraftens betydelse för jobben. Baxa hem energiuppgörelsen, med stöd av de gröna och tre av fyra allianspartier, är en nödvändig framgång för hans skakiga regering.
Hushållen och industrin behöver tydliga besked om energiförsörjningen. Kärnkraften står för 34 procent av vår elproduktion och är den renaste energikällan. Att ta bort effektskatten på kärnkraft blir avgörande för Sverige som exportnation.