Kraven på trygghet är tunga att bära. Socialtjänsten befinner sig i akut kris. De svåra fallen blir allt fler, vilket gör att lättare ärenden avskrivs. Situationen beskrivs som en moralisk konflikt. ”Budgetkraven ligger som en våt filt i knät”, vittnar Marika Melin, forskare vid Stockholms universitets avdelning för arbets- och organisationspsykologi.
Sjukskrivningstalen och löneläget inom socialtjänsten förklaras ofta med att socionom är ett kvinnodominerat yrke. Könsbalansen är en orsak, men likheterna med den mansdominerade poliskåren är slående. Precis som socialsekreterarna ropar många poliser efter hjälp.
Häromveckan bröt löneförhandlingarna mellan Polismyndigheten och Polisförbundet samman. Poliser har strejkrätt, men så länge det finns ett gällande kollektivavtal har parterna förbundit sig att inte ta till stridsåtgärder.
Det alternativ som står till buds är då att uppmärksamma krisläget med hjälp debattartiklar och brev till rikspolischefen och politiskt förtroendevalda.
De senaste dagarna har cirka 2 000 poliser valt att berätta om sina låga löner och tilltagande arbetsbördor. Flera starka inlägg har delats i sociala medier. De poliser som trätt fram upplever att Polisen inte klarar sitt uppdrag; att rättssäkerheten sätts ur spel när brottsanmälningar inte följs upp på grund av tidspress och budgetkrav.
Den moraliska konflikten är precis lika påtaglig i polishusen som på socialkontoren. Ledorden för kåren är ”effektiv, tillgänglig och engagerad”. Notera ordföljden: Först när effektiviseringen är uppfylld, kan polisen vara tillgänglig och engagerad.
Den som drabbas av det pressade läget är inte bara villaägaren som råkat ut ett inbrott som omedelbart läggs i slasken. Hela samhället påverkas av otryggheten som sprids när närmaste patrull är en timme bort.
”Förtroendesamtal med ungdomar, patrullering på gator och torg och så vidare kan inte mätas, och kan det inte mätas kan inte våra chefer visa stiliga excelkurvor till våra politiker, vilket gör att det blir mindre pengar i nästa års budget”, konstaterar en polis som vill vara anonym. (Aftonbladet 3/11)
Vi känner igen desperationen från socialsekreterarna. Tjänstemän som brinner för rätt och fel, som har sett sitt yrkesval som ett kall, bränner till slut ut sig. Staten verkar ta polisernas kompetens för given och räkna med att polisyrket ska förbli populärt, trots att privata säkerhetsföretag lockar med högre löner.
I förlängningen handlar frågan om vilken brottsbekämpning samhället bör ha. Medellönen för en svensk polis med nio års erfarenhet är drygt 27 000 kronor i månaden.
Det vore en rimlig prioritering att förbättra arbetsvillkoren och höja ersättningen så att fler poliser känner den respekt som deras uppdrag förtjänar.