Rösta ja för fredens skull, hette det när Sverige för 20 år sedan folkomröstade om EU-medlemskap. Med EU var det tänkt att Europa en gång för alla skulle lämna århundraden av misstro och konflikt bakom sig.
Men som ett spöke från det förgångna dyker Europas blodiga historia upp i de pågående förhandlingarna mellan Tyskland och Grekland om förlängda stödlån.
Under de senaste veckorna har den grekiska regeringen börjat kräva ytterligare tyska skadestånd för andra världskriget.
Att oförrätter begångna i Europas mörkaste stund på detta sätt dras in i förhandlingarna är en påminnelse om vilka konsekvenser oförmågan att på ett rationellt sätt förhålla sig till eurokrisen riskerar att få.
Att Grekland måste genomföra långtgående reformer av sin ekonomi är uppenbart. Ekonomin liknar ett medeltida skråväsende, skattesystemet gör att de som bör betala skatt inte gör det och politiska lojaliteter köptes länge med hjälp av statskassan.
Att vänsterpopulisterna i Syriza vann valet i januari handlade till stor del om att befolkningen förlorat förtroendet för det gamla politiska etablissemanget som levt i symbios med korruptionen.
Men lika självklart är att kraven på strukturreformer måste kombineras med skuldnedskrivningar. Här står den grekiska vänsterregeringen på samma sida som de flesta nationalekonomer.
Att skriva ner statsskulden, som ändå inte kommer att betalas tillbaka, skulle minska behovet av besparingar och påskynda den ekonomiska återhämtningen.
Men regeringarna i långivarländer som Tyskland och Finland är mer intresserade av att berätta moraliserande sagor om lata greker för sina väljare än av Europas ekonomi och långsiktiga politiska sammanhållning.
Inför hotet om att Grekland inte ska kunna komma överens med sina långivare har det återigen börjar spekuleras i en grexit, att Grekland skulle tvingas överge euron.
Ur ett europeiskt perspektiv vore en sådan utveckling mycket olycklig. Dels skulle det distansera Grekland från det europeiska samarbetet, både i form av EU och Nato, och stärka dem i landet som ser Ryssland som en naturlig allierad.
Dels skulle det, oavsett försäkringarna om att eurosystemet är mycket stabilare i dag än för några år sedan, göra det tydligt att euron i går att lämna, vilket förr eller senare skulle sätta press på fler länder.
Därför är sannolikheten för att det blir en grexit liten. Grekland kommer att fortsätta halta vidare med olika former av stödpaket.
Men som Financial Times ekonomikommentator Wolfgang Münchau konstaterar kommer inget gott att komma ut av kombinationen av grekisk diplomatisk analfabetism och tysk ekonomisk dito (15/3).
I stället kommer misstron att öka mellan Europas länder och mellan väljare och politiker.
Det riskerar att äventyra de värden den gemensamma valutan var tänkt att befästa.