Recession är när grannen förlorar jobbet. Depression är när du förlorar ditt och återhämtning när Jimmy Carter förlorar sitt. Ronald Reagans klassiska citat säger en hel del om EU:s demokratiska underskott.
Sex miljoner européer har blivit arbetslösa under skuldkrisen, men kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker är inte vald av folket.
EU:s behov av en tydligare ansvarsutkrävning och mer transparens är omvittnat.
Europaparlamentarikern Fredrick Federley (C) skakar nytt liv i frågan när han presenterar tio punkter för ett öppnare samarbete. Bland annat vill Federley att ministerrådets handlingar och protokoll offentliggörs, att EU:s institutioner får en förvaltningslagstiftning och att lobbyregistret blir mer omfattande (DN 24/5).
Det har gått ett år sedan förra valet till Europaparlamentet. 2014 års val var det första i vilket partigrupperna, sju spretiga föreningar av nationella partier, presenterade egna kandidater till posten som kommissionens ordförande. Processen beskrevs som en demokratisk framgång, trots att Europaparlamentet förblir EU:s enda direktvalda institution.
EU bygger på samverkan mellan nationella egenintressen, med det gemensamma fredsprojektet som grund. Utvecklingen i en mer överstatlig riktning har historiskt letts av kommissionen.
Bristen på direkt ansvarsutkrävning och transparens var möjlig så länge den inre marknaden klarade av att leverera jobb och tillväxt, men har blivit ett växande problem sedan ekonomin stagnerade.
Eurozonen går snart in på sitt åttonde år av lågkonjunktur. Åtstramningarna har fått stora konsekvenser på sysselsättningen och antalet arbetslösa överstiger 18 miljoner.
Samtidigt tjänstgör 30 000 lobbyister i Bryssel. Klyftan mellan befolkningens vardag och mängden välavlönade eurocrats bidrar till skepsisen som fick parlamentariskt genomslag i fjolårets val. Till begränsad nytta då EU-kritiska partier ändå inte får något inflytande, vilket i sin tur ökar missnöjet.
Byråkratins kvarnar mal långsamt. Försöken att hantera skuldkrisen beskrivs ofta som en räddningsaktion av ”Trojkan”: EU, Europeiska centralbanken och IMF. Den politiska effekten av lågkonjunkturen är dock att den informella eurogruppen har flyttat fram sina positioner, även om kommissionen förhandlar om frihandelsavtalet med USA för EU:s räkning.
Skuldkrisen är det senaste exemplet på hur EU:s olika beslutsfattande organ successivt och växelvis ges ökade befogenheter. Sex av tio lagar som stiftas i riksdagen har i dag sitt ursprung i Bryssel. Fredrick Federley har rätt i att den kritik som riktas mot det demokratiska underskottet måste tas på allvar och bemötas med reformer. Öppenheten är en ödesfråga för EU:s legitimitet.