Säkerhetspolisen fick information som bedömdes som trovärdig. Detta är det enda allmänheten känner till. Vi vet inte varifrån tipset om den nu frisläppta 22-åringen kom. Vi vet inget om detaljerna bakom den förhöjda hotbilden mot Sverige.
Vad vi med säkerhet vet efter massmorden i Paris är att terrorsekten IS är kapabel att utföra storskaliga attacker i Västeuropa. Resten är spekulationer av experter som ibland tycks ha läst några Jan Guillou-böcker för mycket.
Säpo lokaliserade 22-åringen, grep och släppte mannen efter förhör. Den ordningen kallas för rättsstat. Att inte gripa 22-åringen hade varit tjänstefel, att hålla kvar honom utan misstanke är ett lagbrott.
När medierna nu börjar fyllas med kritik mot Säpo bör vi komma ihåg en sak: Underrättelsetjänstarbete är hemligt av en anledning. I stället för att ifrågasätta Säpo bör några av landets mediehus rannsaka sig själva. Det gäller framförallt Aftonbladet och Expressen, vars hysteriska tonläge fick en 22-årig irakier att pekas ut som Bolidens egen bin Ladin.
Det är inte publiceringen av 22-åringens namn och bild som är det stora misstaget. Allmänintresset, och nyhetsvärdet i form av en förhöjd hotbild mot Sverige, talade för en publicering. Mediernas självkritik bör snarare handla om att några av de största mediehusen, till skillnad från Säpo, dömde 22-åringen på förhand.
”Terroristen har gripits”, triumferade Expressens webb-tv i en rubrik som även innehöll 22-åringens namn. ”Sedan några dagar tillbaka tvingas alla besökare, utom ledamöterna och riksdagens anställda, köra sitt bagage och sina ytterkläder genom en röntgenapparat i riksdagens entré. Det kan vi tacka Paristerroristerna och han som just nu förhörs av Säpo för”, vevade Aftonbladets ställföreträdande utgivare Lena Mellin i en krönika, och likställde en gripen flykting i Västerbotten med IS bödlar i Paris.
När allmän panik råder förvandlas ”misstänkt terrorist” till ”terrorist” så fort att många inte ens märker det. Journalistikens försvar av rättsstaten måste vara starkare än så.