”Vi sa att det var i Tensta va? Tensta lockar alltid.”
När den liberala tankesmedjan Fores seminarium om brottslighet i socioekonomiskt svaga områden var slut frågade två lärare paneldeltagaren Amir Rostami, sociolog med fokus på kriminella nätverk, om han ville besöka deras skola.
Lärarna visste exakt vilka knappar de skulle trycka på. Områden som Tensta i nordvästra Stockholm ”lockar alltid”.
Kriminologen Jerzy Sarnecki, som har skrivit Fores-rapporten ”Brottslighet och motåtgärder i socioekonomiskt svaga områden”, menar att politiker och andra beslutsfattare har uppfunnit hjulet i flera decennier. Det har skrivits mängder av rapporter om utanförskap och satsats miljoner på medborgardialoger.
Kriminologer har känt till sambanden mellan långvarig arbetslöshet och hög kriminalitet i mer än ett sekel. I Sverige kom den första rapporten om invandrares överrepresentation i brottsstatistiken i mitten på 1970-talet. Det finns ingen mörkläggning: Förklaringarna är att integrationsproblem skapar en antisocial kultur och att människor med utländsk bakgrund sannolikt diskrimineras i rättssystemet.
Kortsiktigt behöver Polisen fokusera på kärnuppdraget. Allmänhetens säkerhet ska garanteras. Polisen vinner inte befolkningens respekt genom att bjuda på kakor och försöka bli kompis med kriminella nere på torget. Fler brott måste beivras, annars försvinner känslan av rättssäkerhet.
Den långsiktiga lösningen stavas däremot arbete, bostad, utbildning och föräldraansvar. Samhället kan inte dalta med ligister och samarbeta med religiösa samfund som vill inskränka friheten i lokalsamhället.
Omgivningen måste ställa precis samma krav på unga i Tensta som på unga i mer välbärgade områden. Omvänt behöver Tenstas tonåringar känna att deras möjligheter inte är färre än om de hade bott på Lidingö eller i Lomma.
Integrationspolitiken har misslyckats i båda fallen. Det dubbla sveket illustreras genom att S- och MP-regeringen inte ens vågade utse en integrationsminister.
Regeringens politik gör också att läget i de socialt utsatta områdena blir sämre innan det kan bli bättre. Flyktingkrisen leder till en rekordstor inflyttning av nyanlända i våra fattigaste förorter. Samtidigt är ingångslönerna för höga, trångboddheten ett växande problem och skolorna i socialt utsatta områden väljs bort av föräldrar med ambitioner för sina barn.
”Det är samma områden vi diskuterar år efter år. Däremot måste vi komma ihåg att det inte är samma människor”, påpekar Sarnecki.
Offentligheten saknar inte berättelser om framgångsrika individer från särskilt utsatta områden om krossar glastak. Men den sociala rörligheten består i att ta sig ifrån, inte genom att bygga sin framtid och göra en bostadskarriär i det egna uppväxtområdet. Därför riskerar Sverige ett utanförskap av internationella mått.