Det finns många likheter mellan att flyga och att starta företag. Den mest kritiska punkten är starten. Risken för turbulens är ständigt närvarande och företagarens resa innehåller alltid ett worst case-scenario. Ändå lockar friheten.
Att starta företag i Sverige är förhållandevis enkelt. Jämfört med andra länder är myndigheterna effektiva, graden av korruption låg och infrastrukturen acceptabel. Många platser, inte minst utanför storstäderna, har också en lång tradition av egenföretagande.
Den självägande bonden spottade hellre i nävarna än gick till fattighuset. Däremot är det fel att sätta ett likhetstecken mellan småföretagande och entreprenörskap. Den enskilda firman kan vara ett påtvingat sätt att försörja sig för en frisör eller frilansskribent. Entreprenören drivs oftast av viljan att få sitt företag att växa.
Sverige lider ingen brist på småföretagare. Det är i tillväxtfasen som svenska bolag underpresterar. Mer än 99 procent av företagen har färre än 50 anställda. Tre fjärdedelar är enmansföretag. Inget av Sveriges 50 största företag har startats efter 1970. Motsvarande siffra för USA är drygt 30 procent.
Tillgången på riskkapital har förbättrats. Sverige har en av Europas mest dynamiska marknader för investeringar och cirka 30 procent av riskkapitalet kommer från utlandet. De höga arbetsgivaravgifterna fortsätter dock att göra livet surt för många entreprenörer. De mest hajpade teknikföretagen, som har fått Stockholm att beskrivas som ett regnigt Silicon Valley, växte fram trots skattenivåerna. (Fokus 17/2015).
Det svenskutvecklade sportfiskenätverket Fishbrain har exempelvis över 800 000 användare. Var skulle liknande företag kunna befinna sig med bättre förutsättningar? Hur kan fler entreprenörer lyckas gör affärsverksamhet av sitt intresse? Vilka reformer är både effektiva och billiga för statskassan?
Konkurrensen med platser som Silicon Valley kräver de skarpaste teknikutvecklarna. Samtidigt gör nystartade bolags kortsiktiga betalningsförmåga det svårt att erbjuda marknadsmässiga löner. Denna brist på pengar kan dock kompenseras med olika delägarskap, vilket kräver att den svenska beskattningen av personaloptioner ses över.
Att säga nej till en fast lön i utbyte mot framtida vinster är ett risktagande. När lönen består av personaloptioner i form av värdepapper, beskattas de ändå som inkomst av tjänst om värdet på optionen satts lägre än marknadsvärdet. Den totala skatten vid en vinstutdelning blir alltså mer 60 procent, vilket kan jämföras med kapitalskatten på 30 procent.
I USA beskattas personaloptioner med 15 procent. Sverige har fortfarande ett skattesystem anpassat efter fasta anställningar och familjen Wallenberg. För att få fler entreprenörer att lyfta behöver ”nördskatten” tas bort.