Den kristdemokratiska drömmen handlar inte längre om ett Sverige som är mer som det småländska bibelbältet. I stället handlar den om att bli de gamla Moderaterna.
Ledande kristdemokrater talar i dag om att vinna de konservativa väljare som är missnöjda med Moderaternas förvandling och som längtar tillbaka till den tid då man kunde vara säker på att en M-politiker alltid prioriterade frågor som starkare försvar, hårdare straff och fler företag.
När Kristdemokraterna i slutet av veckan håller riksting i Västerås väntas flera beslut som tar partiet i den riktningen. Partistyrelsen föreslår exempelvis att partiet tar ställning för Natomedlemskap, i stället för att, som i dag, förorda en utredning.
Det är ett brott med de starka traditioner av frikyrklig pacifism som finns inom KD. På motsvarande sätt innebär de straffskärpningar som föreslås ett väsentligt avsteg från partiets historiska linje i rättspolitiken.
Även i migrationsfrågan, där KD så sent som 2005 argumenterade för flyktingamnesti, sker en omprövning. I likhet med M förespråkar man nu en kombination av sänkta skatter för att förbättra integrationen och åtgärder för en mer restriktiv politik, som tillfälliga uppehållstillstånd och säkra länder-listor för asylansökningar.
Den hårdaste striden på rikstinget kommer sannolikt att handla om decemberöverenskommelsen, DÖ. Flera distrikt går emot partiledningen och vill riva upp överenskommelsen, för att på så sätt göra KD till företrädare för det missnöje med DÖ som finns bland borgerliga väljare.
Det är svårt att invända mot de kristdemokratiska analyserna av den politiska spelplanen.
De konservativa dragen hos Moderaterna har under årens lopp blivit mindre tydliga, samtidigt som det finns väljare som sett till sina åsikter skulle kunna rösta på ett mer konservativt parti.
Problemet för KD är att det till betydande del handlar om lojala M-väljare, som skulle rösta på sitt parti även om det leddes av en häst.
Lägg till att Sverigedemokraterna redan lockat konservativa väljarna och att den egna partiorganisationen fortfarande är mer frikyrklig än konservativ, och kalkylen framstår som långt mer osäker.
Ändå står hoppet för Kristdemokraterna till partiledaren Ebba Busch Thors förmåga att ge partiet en profil, som kan förmå konservativa moderater att på allvar ta steget över till KD samtidigt som den lockar SD-väljare.
Kristdemokraterna har länge brottats med att vara ett parti med kyrkliga rötter i världens mest sekulära land, en position som gjort partiet helt beroende av stödröster för att klara riksdagsspärren.
Att försöka bli det konservativa partiet i svensk politik kan ge KD nytt existensberättigande. Men framförallt skulle det kunna ge de konservativa väljare, som även i ett liberalt land som Sverige är en viktig borgerlig väljargrupp, ett både ideologiskt och anständigt alternativ.