Arbetsförmedlingen har satsat miljonbelopp på en misslyckad hemsida, arbetsgivare drar sig för att använda myndigheten och många har fått erfara dess förlegade metoder för arbetssökande. Även Migrationsverket har kritiserats flitigt det senaste året för sin hantering av 2015 års stora antal asylsökande.
När Sifo/SvD offentliggör sin årliga mätning av svenskarnas förtroende för myndigheter hamnar Arbetsförmedlingen föga förvånande i botten, tätt följd av Migrationsverket.
Under våren spreds Syed Latifs historia, bangladeshiern som fått arbete via nätverkssajten Linkedin.
Inom EU/EES och Schweiz har europeiska medborgare företräde till arbete. Därför måste arbeten annonseras så att de är tillgängliga för alla: på Arbetsförmedlingen – inte Linkedin.
Efter sex år i Sverige utvisades Syed Latif eftersom Migrationsverket ansåg att sättet han fått arbete på hade konkurrerat ut europeiska arbetssökande.
Att få arbete via Arbetsförmedlingen är dock lättare sagt än gjort.
Enligt ekonomijournalisten Monica Renstig förmedlas 70 procent av alla arbeten via den dolda arbetsmarknaden – jobben annonseras aldrig ens ut (SvD 7/5).
Trots det går Arbetsförmedlingens arbetsmetod ut på att invänta utlysningen av lediga tjänster. Det hade därför varit svårt för Syed Latif att få arbete via Arbetsförmedlingen - han fixade det istället själv.
Det är lätt att tappa förtroendet för Migrationsverkets till synes omotiverade beslut och Arbetsförmedlingens brist på flexibilitet. Men myndigheter implementerar endast politiska beslut. Vill man förändra myndigheternas arbetssätt måste man därför ändra på politiken.
Att Syed Latif utvisades berodde på Sveriges arbetsmarknadsprotektionism, inte på Migrationsverkets handläggare.
Arbetsförmedlingen är stelbent eftersom den svenska arbetsmarknadens regler sätter krokben.
Lågt förtroende för myndigheterna innebär att den bakomliggande politiken har misslyckats. Och där är arbetsmarknadspolitiken och migrationspolitiken två paradnummer