Skärgårdsbon sitter på sjökrogen med ett glas öl och beklagar sig efter att ha kört på en grynna med sin båt. Hans dryckesbroder gör sitt bästa för att trösta: ”Så farligt var det väl inte. När jag drog loss dig kunde jag gå runt båten utan att bli blöt om fötterna.”
Vad anekdoten vill säga? Situationen kan upplevas som mycket värre än vad den faktiskt är, även om kursen måste förändras.
Sveriges självbild befinner sig på den där grynnan. Mer än halva befolkningen tycker att Sverige utvecklas åt fel håll. Sedan valet har siffran ökat från 50 till 56 procent. Män är mer pessimistiska än kvinnor, äldre mer molokna än yngre. Nio av tio SD-sympatisörer skriver under på att Sverige blir allt sämre. Motsvarande siffra för alliansväljarna är sju av tio.
”Vi har haft en längre period med ökat missnöje”, menar Birgitta Hultåker, vd för för opinionsinstitutet Skop. Hushållens skuldsättning, skottlossningarna i våra storstäder och begynnande utträngningseffekter i välfärden till följd av flyktingkrisen sätter ramarna för debatten. Det offentliga samtalet driver i en mer polariserad riktning. Men det var inte bättre förr.
Påståendet att välfärden står inför ett sammanbrott är en lögn som inte blev mer sann för varje gång Stefan Löfven upprepade den i valrörelsen. Trots att regeringen höjer skatten med 30 miljarder kronor år 2016 växer ekonomin. Det finns åtskilliga skäl att ifrågasätta hur försämrade rut-avdrag och högre arbetsgivaravgifter ska öka sysselsättningen, men Sverige är inte ett land i kris.
”Håller Sverige på att gå i sönder?” Det frågar sig de marknadsliberala debattörerna Fredrik Segerfeldt och Maria Eriksson i en ny rapport från tankesmedjan Migro. Svaret är förstås nej. Med några enstaka hack i utvecklingskurvan, fastighetskrisen 1991 och finanskrisen 2007, har svenskarna fått allt bättre levnadsvillkor för varje år sedan 1950.
Reallönerna har under de senaste 40 åren ökat med 56 procent för arbetare och 68 procent för tjänstemän. Löneskillnaderna mellan olika inkomstgrupper ökar alltså något, men är fortfarande låga i en internationell jämförelse. Med färre än två procent är Sverige det EU-land med allra lägst andel materiellt fattiga.
Svenskar är rikare och lever längre än nästan alla andra EU-medborgare. Ändå tycker de flesta att samhället utvecklas i fel riktning och sju av tio stödjer regeringens skärpta migrationspolitik.
Kursomläggningen kan kortsiktigt motiveras med att mottagningssystemet har svårt att hantera de senaste månadernas rekordstora migrationsströmmar, men bekräftar även att S- och MP-regeringen är ovillig att långsiktigt öka graden av egenfinansiering i skyddsnäten.
När det blåser styv kuling prövas partiernas moraliska kompass. Det är inte välfärden som är sjuk. Vår lilla kobbe utmärks snarare av utbredd välfärdssjuka.