Det säkraste vårtecknet efter vitsippor? Anlagda bilbränder och stenkastning mot blåljuspersonal.
När kvällarna blir ljusare ökar den sociala oron. Bara de senaste dagarna har rapporter om bränder och bråk kommit från Klockaretorpet i Norrköping och Tjärna Ängar i Borlänge. Trenden har funnits i flera år, men problemet med gängkriminella och småligister som gör anspråk på territorium är växande.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, larmade om arbetsvillkoren för blåljuspersonal så tidigt som 2009. Rapporten ”Anlagda bränder och hot/våld mot räddningspersonal” lyfter fram hur blåljuspersonal lockas in i organiserade bakhåll vid utryckningar.
Redan för sju år sedan beskrevs en oro för att ”fenomenet” skulle sprida sig utanför de tre storstadsregionerna, vilket är precis vad som händer.
Bilbränderna och stenkastningen är en utstuderad kriminell taktik, inte ett ogenomtänkt uttryck för frustration. ”Vi ser en reaktion från ett antal män som upplever att vi sedan några månader tillbaka stör dem i deras kriminalitet”, kommenterar Michael Lindqvist, gruppchef för polisen i Norrköping. (DN 18/5)
Enkelt uttryckt: Försvaret av knarkförsäljningen driver attackerna mot polis, brandkår och ambulans, inte den hederliga grannens socio-ekonomiska utsatthet.
Sverige ska inte ha laglösa enklaver. Våld mot blåljuspersonal måste straffas hårdare. Föräldraansvaret behöver tydliggöras och i extrema fall bör stadsplaneringen anpassas efter blåljuspersonalens otrygga situation. Om en gångbro vid upprepade tillfällen används som utgångsposition för stenkastning är det förmodligen nödvändigt att riva bron.
”Det är inte stökigt i förorten. Det är stökigt i Sverige”, skriver Göran Greider, politisk chefredaktör på Dalademokratern, i en krönika (Metro 16/5). Han menar att utanförskapsområdena ofta skiljs ifrån övriga landet av bekvämlighetsskäl. Det är en viktig varning. Tro inte att polisen hade mött återkommande upplopp i Djursholm och Vellinge med att bjuda den drabbade befolkningen på kaffe.