Det råder liberalism i Sherwoodskogen. Julhelgens folkliga tv-hjälte Robin Hood tar tillbaka guldet som den snarkande prins John har konfiskerat, återför värdet till folket och låter Nottinghams invånare göra vad de vill med sina egna pengar.
Rättvisa kan definieras på olika sätt. I Sverige framhåller vi social rörlighet och välfärd. Detta kräver sin beskärda del av fördelningspolitik: För att kunna omfördelas, måste pengarna först hämtas in.
Det mest slående exemplet är hur skatteåterbäringen ofta beskrivs som att vi får, när det i själva verket handlar om inkomster som togs.
Tänk om vi vände på debatten? Att skattediskussionen utgick från hur arbetstagarna ska få behålla en större del av lönen, i stället för vad skatterna bör användas till.
Platt inkomstskatt är ett av svensk politiks mest tabubelagda ämnen. Tanken att alla löntagare ska betala samma procentandel i skatt, från den första intjänade kronan, är så kontroversiell att inte ens partier som förespråkar mindre progressivitet törs diskutera fördelarna.
Vänsterdebattören Daniel Suhonen menar att vi lever i en politisk tid där partierna vill dölja sina ideologiska skillnader. Den fegheten är slående i skattepolitiken.
Det finns ett politiskt utrymme för reformer som höjd brytpunkt och slopad värnskatt.
Därefter tar det stopp. Varken Liberalerna eller Centerpartiet försvarar platt inkomstskatt, trots att socialliberalismens fader John Stuart Mill menade att progressivitet i skatteskalan ”bestraffar idoghet”.
Det räcker att ta färjan över Östersjön för att se Mills poänger. Avståndet mellan riksdagen i Stockholm och parlamentet i Tallinn, som för övrigt har måttliga 101 ledamöter, är ungefär 40 mil. I skattepolitiken befinner sig Estland och Sverige dock i två olika världar.
Estland införde en platt skatt på 26 procent 1994. Sedan dess har tillväxten ökat kontinuerligt och inkomstskatten sjunkit till 20 procent. Arkitekterna? Liberalernas estniska systerparti Reformpartiet.
Platta inkomstskatter på mellan på 10 och 25 procent, har bidragit till den ekonomiska tillväxten i postkommunistiska EU-länder som Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Tjeckien och Slovakien. Länderna har några av Europas mest attraktiva näringslivsklimat, vilket bland annat märks i Estlands framgångsrika it-sektor, där kommunikationstjänsten Skype fungerar som draglok.
En platt inkomstskatt på 20 procent är förstås inte möjlig med en så omfattande välfärdsstat som den svenska. Däremot bör effektiviteten och begripligheten i Sveriges nuvarande skattesystem ifrågasättas.
Varför har vi 30 procent platt skatt på kapitalinkomster men inte på arbetsinkomster? Vilka socio-ekonomiska grupper använder skatteavdragen på räntor och tjänsteresor?
Och i vilken typ av bostadsområden tjänar invånarna mest på slopade fastighets- och arvsskatter?
Robin Hood har förstått. Det är inte rättvist med ett svårbegripligt skattesystem som bestraffar idoghet.