Moderaterna kräver att förmåner som efterlevandestöd och garantipensioner begränsas för nyanlända. Det är en välkommen diskussion, som får principiellt stöd av den tidigare statsministern Göran Persson (S).
”Allt som byggts upp av dem som bor i landet kan inte från dag ett delas”, menade Persson i SVT:s Agenda, samtidigt som han försvarade en fortsatt generös invandringspolitik.
Våra sociala skyddsnät gör Sverige till ett attraktivt land att leva i. Staten är ingen slemmig hallick som tar våra pengar och ändå förväntar sig att vi ska vara kåta, glada och tacksamma, som journalisten och författaren Lena Andersson nyligen insinuerade i en uppmärksammad krönika (DN 17/4).
Däremot krävs disciplin i välfärdssystemen för att behålla solidariteten som all fördelningspolitik bygger på. Varför försvarar så många ett samhällskontrakt med uppemot 60 procent i marginalskatt? Det enda rimliga svaret är riskdelning, alternativet som de flesta väljer när utfallet inte är känt på förhand.
Välfärden fungerar som en försäkring. Vetskapen att cancern inte ruinerar familjen, eller att räkningen från förskolan är så hög att den ena föräldern måste sluta jobba och vara hemma med barnen, gör ett högt skattetryck acceptabelt i breda inkomstgrupper.
Om fördelningspolitiken ska förbli legitim måste välfärdstjänsterna hålla vad skattetrycket lovar. Det förutsätter i sin tur att de allra flesta bidrar genom att betala skatt, en solidaritet som går förlorad när stora grupper inte arbetar, men ändå får ta del av välfärden.
Bilisten med enbart trafikförsäkring kan inte räkna med en ny bil om motorn på den gamla skär. Nivån på den inbetalda premien avgör vilka krav som vi har rätt att ställa på våra försäkringsbolag. Ungefär så bör välfärdsstaten utformas i en tid präglad av migration, med en stegvis kvalificering för nyanlända.
Den låga sysselsättningen bland utrikes födda kan delvis förklaras av integrationspolitiskt kontraproduktiva bidrag som retroaktiv föräldrapenning. Därför måste rätten till välfärd i högre grad utgå från inbetald skatt, inte utifrån beslutet att bosätta sig i Sverige.