”Socialdemokraterna var Sverigedemokraternas främsta valarbetare”, skrev den liberale ledarskribenten Csaba Bene Perlenberg efter förra årets val (DT, 3/12-2014).
Vänsterbilden av ett land där något ”håller på att gå sönder” drev väljarna i händerna på ett parti vars kärna är drömmen om ett svunnet Sverige. Men det slutade inte där.
Det är denna rädsla som slagit an tonen för svensk politik, och som förstärks av varje debattinlägg som målar upp hur välfärd och samhällelig tillit står på sammanbrottets rand. Om allianspartierna vill vinna debatten och nästa val är det denna rädsla som måste besegras.
Kombinationen av marknadsekonomi och en generös välfärdsstat har i själva verket gjort Sverige till en av världens mest konkurrenskraftiga ekonomier, men också till ett av de bästa länderna att växa upp och leva i. Men ett samhälle som förmår att både bejaka kapitalismen som välståndsskapare, och fördela de frukter kapitalismen skapar på ett relativt jämlikt sätt, är även ett samhälle som kan skapa framtidstro.
Den senaste veckan har vad som ser ut att kunna bli ett reformprogram i just denna anda börjat ta form.
I helgen höll Folkpartiledaren Jan Björklund sommartal om behovet av att liberalisera bostadsmarknaden. Friare hyressättning och enklare regler för byggande är viktiga åtgärder för att skapa en mer välfungerande bostadsmarknad och minska bostadsbristen i storstäderna och universitetsorter.
Centerpartiets ledare Annie Lööf, som höll sitt sommartal i tisdags, levererade förslag om hur yrkesutbildningen kan förbättras i samarbete med näringslivet, men hon stod även för ett starkt försvar av en liberal migrationspolitik.
Samtidigt har Moderaterna efter ett halvår av politisk tystnad börjat presentera huvuddragen i sin nya politik politik. Åtgärder för att dämpa kostnadsutvecklingen för exempelvis sjukförsäkringen känns igen från alliansregeringarnas politik för stabila statsfinanser, och i förlängningen stabila välfärdssystem.
Men i partiets ekonomisk-politiska rapport finns också en ny betoning av social rörlighet som det centrala värdet i politiken. Vilka föräldrar man föds med ska inte avgöra vilka chanser man får i livet. Risken för att sociala problem, som långa sjukskrivningar, går i arv lyfts fram som en av de stora utmaningarna.
Ur detta följer bland annat förslag om att göra steget in på arbetsmarknaden enklare genom ett ”första-jobbet-avdrag”.
Andra förslag gäller satsningar på kvaliteten i förskolan, som många studier framhåller som avgörande för att kunna bryta ett negativt socialt arv, och fler karriärtjänster för lärare i socialt utsatta områden.
I förslagen från Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna ryms fröet till en berättelse om Sverige som ett land där trösklarna in i samhället är låga, samtidigt som människor ges möjlighet att växa.
Det är en berättelse som kan bidra till att bryta rädslans grepp om svensk politik.