Vem räddar livet på de 20 tolkarna?

LIBERAL KOMMENTAR GOTLÄNNINGEN2015-10-28 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Nästa år beräknas vi ta emot 170 000 flyktingar som söker asyl enligt dagens prognos från Migrationsverket. En stor andel av dessa kommer ifrån Afghanistan. Där delar av vårt försvar tjänstgjort i fredsbefrämjande syfte, men som nu avslutar och återvänder hem.

I sitt arbete var de ofta helt beroende av lokalt anställda tolkar för att kunna fullfölja sitt arbete. 23 av dessa tolkar som var anställda av den svenska försvarsmakten på korta kontrakt beviljades i fjol uppehållstillstånd i Sverige för att inte behöva bli torterade eller plikta med sina liv i framtida attacker från talibanerna.

De kom hit som kvotflyktingar. De talibanska extremistgrupperna som försöker få kontroll över Afghanistan tolererar inte att tolkarna och FN-soldaterna därmed tog ställning för den afghanska kvinnans rättigheter och demokrati.

Talibanerna anser att de hjälpt ”fienden” och ska därmed sona sitt ”brott” med livet. För att på så sätt markera att de som bistår FN-folket i framtiden får plikta med sina liv.

Men kvar på plats lämnar nu den svenska styrkan de återstående 20-tal tolkar som var en absolut förutsättning för att de skulle kunna göra sitt jobb.

Det måste anses som djupt ohederligt att göra på detta sätt. Dåvarande överbefälhavaren Sverker Göransson uttalade sin mening i frågan; det är varumärket Sverige som vi hanterar i detta. Det måste finnas en grad av medmänsklighet.

Ja visst – i minst lika hög grad som att vi nu tar emot alla dem som är på flykt. Som flyr norrut endera för sitt liv eller kanske i en del fall för att få en bättre framtid för sig själv och sina barn.

Men att som nu lämna 20 medarbetare i sticket – kvar i Afghanistan – kan knappast sägas representera svensk solidaritet.

Försvaret har med stor sannolikhet inte gjort sin sista utlandsmission i FN:s tjänst. Behovet av lokala medhjälpare kommer även i fortsättningen att vara lika akut för att göra sig förstådd och förstå. Vem kommer då att kunna lita på att få det skydd som är deras säkerhet? Redan i dag pågår en svensk insats i Mali. Tar vi hand om våra medhjälpare där på samma sätt?

När vi nu med varm hand tar emot 170 000 syrianer, iranier, afghaner, och folk från afrikanska länder som kommer över Öresund, så borde vi kanske ändå erbjuda skydd för de kvarvarande afghanska tolkarna – som varit våra anställda. En uppenbar fråga om heder för försvaret och det svenska samhället.

Har i två dagar försökt få uppgifterna och förhållandet bekräftade av högkvarterets pressavdelning före publicering. Trots deras krav på skriftlig fråga via mejl i fredags morse har man inte återkommit. Ett uppenbart bevis på att i vart fall den delen av försvarsmakten inte tycks fungera. Vilket är bara att beklaga.