Ridån fälls ner för Swefilmer. Strömningstjänsten som gjort det möjligt för användarna att ta del av svensk film via utländska servrar bör stängas för gott. Det misstänkta brottet mot upphovsrätten består i att lägga ut materialet gratis på nätet. Tittarna går fria. Människans försök att bekämpa ny teknik är en gammal företeelse.
Det mest kända exemplet är ludditerna, som motsatte sig maskinernas intåg i den brittiska textilindustrin. Dåliga skördar, krig och handelsblockader fick arbetslösheten att eskalera. När maskinerna slog igenom på allvar ökade desperationen. Under några turbulenta år i början av 1800-talet fick den brittiska armén sätta in 12 000 soldater för att förhindra sabotagen. Det är frestande att jämföra 2000-talets kulturarbetare med 1800-talets textildito. Möjligheterna att försörja sig på kulturellt skapande har försämrats, konkurrensen om varje påhugg är stenhård.
När inkomsten tryter blir det svårt att hålla fast vid gamla principer om kollektivt ägande. Fråga bara vänstertrubadurer som Mikael Wiehe och Ulf Dageby, båda högljudda fildelningskritiker. Samtidigt är det viktigt att skilja på den ideologiska fildelningsrörelse som växte fram efter millennieskiftet och Swefilmers gratisströmning. Nöjesbranschen motarbetade det accelererande teknikskiftet in i det längsta, men i dag finns en uppsjö av lagliga tjänster att tillgå.
Precis som Spotify har gjort fildelning av musik överflödig, ploppar lagliga strömningstjänster för tv-serier och film upp lite varstans. Ingen tvingas välja mellan att köpa dvd-boxen för dyra pengar och att ladda ner hela serier olagligt. Marknaden för musik- och filmkonsumtion ser helt annorlunda ut jämfört med för bara några år sedan. Genom att betala en förhållandevis låg månadskostnad får konsumenten tillgång till sajter som Netflix.
Nästa steg lär bli framväxten av fler reklamfinansierade strömningstjänster. Internet är vår tids Spinning Jenny. Det är inte av omsorg för regissörens förmögenhet vi ska betala när vi ser Colin Nutleys sjuttioelfte drama med en snyftande Helena Bergström i huvudrollen, utan av respekt för entreprenörerna som utvecklar den senaste tekniken.
Swefilmer fyllde aldrig någon omistlig lucka på marknaden. Användarna kan snarare jämföras med gratisåkare i kollektivtrafiken. Ludditerna förde en från början avgjord kamp mot industrisamhället. De fick rätt i att fabrikerna skulle komma att förändras på ett sätt som just då missgynnade många textilarbetare. Men genom att skydda de senaste uppfinningarna säkrade ordningsmakten fortsatt tillväxt och teknikutveckling. Precis så bör man se polisens tillslag mot Swefilmer.