'Den amerikanske presidenten John F Kennedy har gett den enskilt bästa förklaringen av betydelsen av ett lands utrikespolitik: ”Inrikespolitik kan bara besegra oss, men utrikespolitiken kan döda oss.”
I Sverige tenderar partiers utrikespolitik att vara lika mycket inrikespolitik, då olika väljargrupper ska blidkas.
Detta blev inte minst tydligt i den senaste regeringsförklaringen då statsminister Stefan Löfven (S) deklarerade att hans rödgröna samarbetsregering ska föra en feministisk utrikespolitik.
Så blåser de inrikespolitiska vindarna som blivit färgade rosa av den inrikespolitiska diskussionen som Feministiskt Initiativ har orsakat.
Frågan om vad detta betydde i praktiken besvarades redan i regeringsförklaringen, då det tillkännagavs att Sverige skulle erkänna Palestina som suverän stat. Utrikesminister Margot Wallström (S) kommenterade detta med att ”vi är nu beredda att gå före” (DN Debatt, 30/10).
Det är rimligt att följa principen att ett statserkännande inte kopplas samman med en särskild regims politik – i så fall skulle erkännanden av stater kunna återkallas på löpande band. Icke desto mindre är det i Palestinas fall ofrånkomligt då Palestina inte kontrollerar sitt eget territorium samt består av ett delat ledarskap, där ena halvan är den terrorstämplade organisationen Hamas.
Förra året vägrade Hamas att ge kvinnor i Gaza tillstånd att delta i ett maraton anordnat av FN och kvinnors rättigheter är satta på undantag då Hamas har infört sharialagar.
Sveriges nya feministiska utrikespolitik godkänner alltså en stat som delvis leds av en terroristorganisation, som förföljer HBTQ-personer och som förvägrar kvinnor grundläggande rättigheter.
Därför är det bara att beklaga att Wallström inte lika tydligt har gått före i sitt motstånd mot Islamiska staten. I riksdagen har Wallström tvekat att kalla Islamiska statens framryckning för folkmord. I stället sade hon att det förelåg risk för folkmord.
Det var en onödigt försiktig formulering inför en barbarisk rörelse som har bidragit till förföljelse och folkmord av yazidier, ägnat sig åt omfattande slavhandel med kvinnor och utfört massavrättningar.
Angående Rysslands ökade aggressioner uttalade sig Wallström nyligen i en intervju i Svenska Dagbladet: ”Ingen ska tvivla på att vi kräver respekt” var budskapet.
Men respekt är inget man kräver. Respekt är något man gör sig förtjänt av.
Skickas budskapet att en regering ska föra en feministisk säkerhetspolitik, så går det inte att föra mjuk politik eller använda hårda ord mot dem som endast definierar respekt som handling. En feministisk utrikespolitik kan inte bygga på förhoppningar om en rosaskimrande värld.