De senaste åren har försvarspolitiken seglat upp som ett av de mest omdebatterade politikområdena. 2015 kommer knappast att innebära en förändring.
Det finns framförallt två förklaringar till detta. Dels förändringen i vårt närområde. Dels, som försvarsminister Peter Hultqvist (S) är känd för att säga, finns det en hemläxa att göra om försvaret ska få de förutsättningar som krävs för att det ska kunna utföra sina uppgifter.
Med en sådan parlör ligger det nära till hands att säga att det är hög risk för kvarsittning för försvarspolitikerna, om den kraftiga underfinansieringen vad gäller både materiel och personal fortsätter.
Med ett nytt inriktningsbeslut för Försvarsmakten som ska förhandlas fram under året, är det bitvis en gåta hur något parti, enskilt eller i blocköverskridande konstellationer, ska mäkta med att besvara frågorna om det växande berget av materiel som behöver uppdateras och en allt mer hotande systemkollaps inom Försvarsmakten. Något som har blivit tydligt är att det verkar vara betydligt lättare att driva moderat försvarspolitik i opposition än i regeringsställning, även om Moderaternas försvarsbudget vann gehör i riksdagen i början av december.
Många av partiets kärnväljare var besvikna över haveriet i försvarspolitiken.
Detta är något som partiet fortfarande svär sig fritt från, vilket inte minst märktes i frånvaron av försvarspolitiken i partiets eftervalsanalys.
Ska den nya moderatledaren Anna Kinberg Batra inge förtroende måste hon inleda sitt partiledarskap med att göra avbön gentemot Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs försvarsfientliga inriktning och återlansera Moderaterna som det självklara valet för försvarsintresserade väljare.
I brist på detta bär de mindre allianspartierna, inte minst Folkpartiet, ett stort ansvar för att hålla försvarsfrågan levande.
Därför är det hoppingivande att försvarsutskottet nu leds av Natohöken Allan Widman (FP).
Försvarspolitiken måste prioriteras oavsett hur situationen i Ryssland utvecklar sig. Det återstår att se hur den ekonomiska situationen i Ryssland, med en rubel i fritt fall, påverkar den militära upprustningen i landet och den allt mer intensiva övningsverksamheten i vårt närområde.
Det är dock ingen djärv gissning att den svenska incidentberedskapen kommer att fortsätta att testas hårt. Rysslands aggressiva beteende till havs, under och ovan ytan, och i luften, kommer fortsätta att vara en utmaning för det internationella samfundet.
Dessutom ger sig Sverige under 2015 på allvar in i sin nästa stora internationella insats i Mali. Det är en operation under FN-flagg som riskerar bli betydlig mer våldsam än vad man ursprungligen hade räknat med.