Det statliga energibolaget Vattenfall skriver ned värdet på sina tillgångar med ytterligare 36 miljarder kronor. Summan kan jämföras med flygbolaget SAS börsvärde på fem miljarder. Vattenfalls vd Magnus Hall förklarar halvårsrapportens jätteförlust med låga elpriser och energieffektiviseringar. Omkring 1 000 personer kommer att rationaliseras bort i ett första skede. De senaste nedskrivningarna gäller kärnkraftsverksamheten vid Ringhals och kolkraftsverksamheten i Tyskland. I båda fallen är den affärsmässiga bedömningen en kombination av bristande lönsamhet, sämre marginaler och ökade risker. Men Vattenfalls kolsvarta läge uppstod inte över en natt.
Det är för enkelt att förklara Vattenfalls golgata med S- och MP-regeringens käbblande om hur det tyska kolet ska hanteras. Minns hur dåvarande näringsministern Maud Olofsson (C) beskrev förvärvet av det nederländska energibolaget Nuon som ”ett naturligt steg i att skapa ett ännu större värde i Vattenfall”. Vattenfalls affärer med Nuon kostade 89 miljarder kronor. Bolaget var inte ens värt hälften.
Totalt är nedskrivningen av värdet på Vattenfalls tillgångar uppe i 120 miljarder de senaste fem åren.Räkningen? Den är skattebetalarnas. Miljarderna? De hade kunnat användas till att rusta upp försvaret, en humanare äldrevård och några fler barnmorskor på landets förlossningsavdelningar. Svaga ägardirektiv och politisk inkompetens är ingen ursäkt för att spela roulette med skattemedel. Det risktagande som präglade Vattenfall under 2000-talets första decennium var direkt skadligt. Energijättens stålbad är ett sorgligt exempel på det grundläggande problemet med helstatliga bolag. När det saknas inflytelserika aktieägare som bevakar sina intressen. Då går pengarna ofta upp i rök.