Alla har vi under den senaste tiden kunnat konstatera att säkerhetsläget i Europa har försämrats. Antalet provokationer i närområdet har ökat avsevärt i antal när Ryssland vill hävda sitt inflytande över Östersjön.
Trots att deras andel av kustavsnittet inskränker sig till en ytterst kort remsa invid Kaliningrads oblast i sydsydost. Där man fortfarande har en marinbas.
Men mycket verkar dock bottna i en beklaglig kvarvarande revanschism efter att de tappat kontrollen av forna Östtyskland och Polen. För att inte tala om de tre baltstaterna. Putin som danats inom den sovjetiska underrättelsetjänsten tycks fortfarande plågas av förlusten, och har nu påbörjat återtagandet.
Att med alla tillgängliga medel – fjärran från all vedertagen internationell rätt – med våld och bluff återta Sovjetunionens gamla kornbod Ukraina. Man kan travestera en gammal filmtitel; ”Det våras för Stalin”.
Tyvärr måste man konstatera att det även lokalt här på Gotland finns ett fåtal förespråkare för detta beteende. Som instämmer i den handgångne mannen Sergej Markovs uttalande i svensk tv ”där det finns ryska soldater råder demokrati och yttrandefrihet”. Samtidigt som västliga media som CNN kopplas ner, och radio- och tv-kanaler i Moskva får varningen från Kreml ”ni har tummen på ögat – minsta avsteg innebär utgivningsförbud”.
Våra av tradition när vänner i Baltikum insåg ganska snabbt att det enda som kunde garantera deras egen nationella säkerhet var att ansluta sig till Nato. I detta läge gäller inte devisen ensam är stark. Därtill var den egna försvarsekonomin för svag. Samtidigt som den andra generationen ryssar från ockupationstiden på sikt kunde utgöra ett eget ukrainaproblem.
Som läget nu har utvecklat sig är det tyvärr bara att konstatera att resultatet av de två senaste försvarsutredningarna blev mer destruktivt än framåtriktade. Värnplikten försvann, vi inriktade oss i första hand på att försvara utlandet än vårt eget territorium. Kanske lojalt med tredje världen, men skalade samtidigt bort egenförsvaret. Nu samverkar vi mycket nära och lojalt med Nato inom flera discipliner, men har ingen garanti för att få bistånd vid en lokal konflikt.
Så var finns försvarsviljan hos moderater och centerpartister? Moderater – ja ni har fullt upp med att hitta ett bättre alternativ till partiledare och få tillbaka era väljare från Sverigedemokraterna. Centern säger ingenting.
Jan Björklunds förslag om en ny försvarsutredning är ambitiöst, men i det korta perspektivet behövs mer action för att nå resultat. Ett snabbt ställningstagande till en upprustning och beväpning av flyget och tillförsel av ubåtar till flottan är ett måste. Och en återgång till fast luftförsvar på Gotland och inte det ”turistförsvar” som gäller i dag. Sen kan vi i lugn och ro resonera om hur vi ska ansluta oss till demokratiska krafter i västvärlden och Nato. En organisation som vi redan är med i – men tyvärr ändå inte när det gäller.