När SAS i början av 1980-talet avskaffade första klass sades det skämtsamt att den endast användes av S-E-Bankens dåvarande chef Lars-Erik Thunholm. Jag började tänka på historien i samband med Svenska Dagbladets avslöjande kring hur direktörerna i skogsbolaget SCA använt företagets privatjet för jaktresor och familjeutflykter. I detta ryms en illustration av hur kapitalismen förändrats de senaste 30 åren.
Den absoluta näringslivstoppen har alltid levt under helt andra omständigheter än vi andra. Men medan Thunholm trots allt delade flygplan med sina anställda, lever dagens näringslivselit allt mer i en parallellvärd, inte bara sett till valet av transportmedel, utan framförallt sett till ekonomiska villkor.
Det påverkar inte bara förtroendet för enskilda företag, som SCA, utan även vilken typ av beteenden som premieras i näringslivet och därmed i förlängningen hur kapitalismen fungerar.
Ekonomhistorikern Deirdre McCloskey menar att borgerliga dygder som sparsamhet, flit och ansvarstagande är grunden för vårt välstånd. Det var när det dessa dygder blev allmänt accepterande i Europa som det kapitalistiska systemet tilläts växa fram och den ekonomiska utvecklingen tog fart från 1700-talet och framåt.
Innan dess hade normen snarare varit kristenhetens dygder om tro, hopp och kärlek eller den aristokratiska elitens dygder, som mod och rättvisa, dygder som knappast premierade utveckling. I boken Frihet & Fruktan (Natur & Kultur, 2011) har den liberala skribenten Isobel Hadley-Kamptz emellertid frågat sig om dagens kapitalism inte snarare präglas av, och uppmuntrar, dödssynder som frosseri, lättja och girighet.
Ju mer den ekonomiska eliten avlägsnar sig från det omgivande samhället, desto större blir risken att den också fjärmar sig från de borgerliga värderingarna. Måttstocken blir en värld där privatjet som någon annan betalar är det naturliga. Det förstärks av att det moderna näringslivet har kommit att präglas av finanssektorns krav på hög och snabb avkastning. Det går ut över innovationskraft och långsiktighet, och bankirernas livsstil sätter normen för elitens beteenden.
När vi talar om kapitalismen som det bästa ekonomiska systemet, är det knappast detta vi ser framför oss. Det vi vill ha är ett system som premierar entreprenörskap och innovationer. Frågan är bara hur vi främjar en sådan kapitalism.
Det räcker inte att påpeka det självklara: de flesta företagare har väldigt lite gemensamt med exempelvis SCA-direktörerna. Det är ofrånkomligt att de främsta kapitalisterna och storföretagscheferna får symbolisera det kapitalistiska systemet. Därför har de i sitt agerande – i sina dygder – ett ansvar som sträcker sig bortom aktieägarna.
Men det handlar också om att från politiskt håll klara av att skilja mellan regleringar som är bra för enskilda företag eller kapitalister och det som gör kapitalismen till folkets tjänare: fria, men välreglerade, marknader.