LIBERAL DEBATT
Liberalismen kritiseras allt oftare och dess fiender vädrar morgonluft. För att vända trenden presenterar statsvetaren Gina Gustavsson räven och igelkotten – två sinnelag, ett liberaler bör eftersträva och ett undvika – i sin nyutkomna bok “Det öppna sinnelaget och dess fiender” (Liberal Debatt/Fri tanke förlag 2023).
Gustavsson tes är följande: Liberalismen bör inte bara ses som en samling av normativa idéer med allmängiltiga anspråk utan också som ett förhållningssätt som liknar rävens öppna sinnelag.
Den nyfikna och lekfulla räven bemöter värdekonflikter och accepterar mångfald. Liberaler bör följa efter. Alternativet är igelkottens monistiska sinnelag. Den blir taggig när det otvetydiga ställs på sin spets. Räven – som liberaler bör eftersträva – räds däremot inte för konflikter och oordning. I stället välkomnar han dessa.
Att liberaler i enlighet med rävens sinnelag bör utforska varje människa i all hennes komplexitet är en central liberal idé. Liberaler behöver dock mer än sinnelag; fler motmedel för att mota sina fiender i grind.
Hur ska vänner av den liberala demokratin tänka och handla i förhållande till den sittande regeringen och dess stödparti? Hur borde liberaler förhålla sig till äganderätten i dag och under de kommande decennierna? Bör liberaler bejaka de nyliberala teserna eller kritisera och kanske överge dem?
Det är förvisso sant att liberalismens kris är kanske det mest uttjatade ämnet vid det här laget. Men faktumet kvarstår inte desto mindre: liberaler befinner sig ensamma i mitten och lider nederlag efter nederlag. Riksdagsvalet blev den liberala högerns sämsta – en pyrrhusseger, för att återge Johan Norberg. Stödet för den samlade borgerligheten har minskat från 50 procent till 36 procent sedan 2010.
Det öppna sinnelaget – och dess fiender, är huvudsakligen av idéhistorisk karaktär och tänkare som John Stuart Mill och Isaiah Berlin lyfts fram som förebildliga gestalter. På många sätt är den ett typexempel på det som är liberalismens största problem, det vill säga att dess företrädare fastnar på ett abstrakt plan, där man diskuterar ideologi snarare än människors vardag. Många liberaler skulle må bra av en tydligare vägledning och debatt om konkreta reformer.
Mellan raderna kan man även skönja en kritik av nyliberalismen. Gustavsson skriver att liberaler varit alldeles för ingenjörsmässiga. Det är känt att liberalismen kan tolkas på olika sätt, och på senare tid har den allt oftare varit synonym med nyliberalismen där makroekonomiska nyttokalkyler prioriterats på bekostnad av andra ingredienser i den politiska gestaltningen av människors framtid.
Kritiken har poänger men tenderar förbise att nyliberalismen var en konkret revolt som runt 1980 sammanföll med en kraftig ekonomisk inbromsning, efter de första efterkrigsdecenniernas höga ekonomiska tillväxt. Som tur är insåg de allra flesta att situationen höll på att bli ohållbar. Under 1980-talet sänktes således de höga marginalskatterna gradvis, om än alltför sent; Folkhems-Sverige skulle ändå gå i spillror.
Idéer måste alltid tolkas i sin samtid. Samtidigt måste hederligt folks friheter tas på större allvar i Sverige 2023. Bra reformer för att få bukt med brottslighet som finns och som skapar otrygghet behövs för att möjliggöra möjligheter. Häri ligger liberalers svåra balansgång.