KRÖNIKA
I onsdags var det bokens dag. Den fysiska boken hänger fortfarande med även om den numera jagas intensivt av den digitala varianten.
Utan böcker, hur man än läser eller lyssnar, skulle livet vara ganska tråkigt. Tycker jag.
En gång i tiden recenserade jag böcker. Det sitter fortfarande kvar. Jag skriver ner böcker jag läst och recenserar dem för mig själv på några rader i en bokdagbok. Mest för att veta om jag tycker det är någon idé att följa en författare.
I år har jag hittills läst 48 böcker. Förra året blev det 79. Dit når jag inte i år. Men det får förklaras med att pandemin gjorde att vi tillbringade mer tid hemma.
Så här långt i år har sex böcker fått mitt absolut högsta betyg, fem leende solar. Har ni inte läst dem, gör det. Tror inte ni blir besvikna.
Här är mitt bidrag till det bästa jag läst det här året. Så här långt får jag väl lägga till.
Jeanine Cummins: Amerikansk jord.
En kvinna och hennes åttaårige son överlever en massaker på resten av familjen i Acapulco. De flyr genom Mexico mot USA med en kartell jagandes i ryggen, Skakande, spännande och otroligt välskriven. Bladvändare man egentligen aldrig vill ska ta slut.
Armando Lucas Correa: Den tyska flickan.
Om en judisk familj som lämnar Tyskland 1939 med Kuba som mål. Den har några år på nacken, men kommer att leva för evigt. Mer gripande än så här kan det inte bli. Det finns en fortsättning, Dotterns berättelse. Den är bra, men inte lika bra som bok nummer ett.
John Grisham: Sista dagen.
Bara för att Grisham är den bästa vad han än skriver om. Den här handlar om en krigshjälte som efter år i fångenskap kommer hem till sin amerikanska landsortsstad efter andra världskriget och mördar en präst. Ingen förstår egentligen varför. Det gör inte vi som läsare heller förrän förklaringen kommer på slutet.
Douglas Stuart: Shuggie Bain
Inte ofta jag läser böcker som DN:s kulturredaktion rekommenderar vecka efter vecka. Men den här romanen om en pojkes uppväxt med en alkoholiserad mamma är bra. Utspelar sig i Glasgow under 80-talet, där alla lever på kuponger och bidrag från staden.
Mark Sullivan: Under en brinnande himmel.
Sann krigshistoria om en 17-årig italiensk pojke som hjälper kyrkan att få judar att fly över bergen till Schweiz. Han blir senare chaufför åt den tyske befälhavaren i Milano. Att berättelsen är sann gör den dessutom ett par snäpp vassare. Den ger också den starka sorgen ett ansikte.
Magnus Västerbro: Tyrannens tid.
Oerhört bra om tyrannen Karl XII som bara tyckte om en sak i livet: krig. Västerbro är makalös på att hitta material som han bearbetar till fantastiska berättelser. Nominerad till Augustpriset. Klart den vinner.
Trevlig läsning. Det tänker jag ha även i fortsättningen.