DEBATT
Jag har haft glädjen att skriva krönikor i drygt tio år, så nu är det dags för ett annat tangentbord att ta vid. Under alla år som krönikör har jag haft någon typ av engagemang inom lantbruket, vilket satt avtryck i texterna.
2013 skrev jag om hästköttskandalen, flera stora tillverkare av färdigmat hade inte koll på vilket kött de hade i sina färdiga maträtter. Det visade sig att köttet forslades kors och tvärs mellan olika länder i Europa.
Köttet blev billigare genom fler mellanhänder, genom prispress och fusk. Ungefär vid samma tid startade en debatt om grisknorrar, kopplat till EU-valet, där det uppmärksammades att de flesta länder i EU kuperar svansarna på griskultingarna, något vi aldrig gjort i Sverige.
Även frågan om multiresistenta bakterier, och hög användning av antibiotika i djuruppfödning kom i fokus. Detta och några andra händelser, ledde till att svenskt kött började ta marknadsandelar från importerat för första gången sen EU-inträdet, det håller ännu i sig.
Den största politiska händelsen för svenskt lantbruk under dessa tio år, är beslutet om en livsmedelsstrategi. Så här skrev jag 2014: ”Det behövs åtgärder som stärker den svenska produktionens konkurrenskraft och lönsamhet. Ett exempel är att den svenska matmarknaden har växt med cirka 5 miljarder kronor per år, samtidigt har den svenska matproduktionen minskat med 2 procent per år”.
2017 togs beslut om en livsmedelsstrategi, som är en plattform från vilken politiken ska utformas fram till 2030. Det tar tid innan utvecklingen vänder. Det tål att påminna om att vi allt sedan 1990 har levt med beslut som ensidig avreglering av svenskt lantbruk.
Samt en allmän inställning från politiker om att Europa förser oss med mat. Så till slut kom vändpunkten, och nu har vi en livsmedelsstrategi, som är vägledande för både satsningar och instruktioner till myndigheter. Varannan tugga vi äter i Sverige är importerad, jag hoppas och tror att vändningen har börjat.
Det senaste året har debatten om klimatet kommit att dominera. Att produktion av mat påverkar miljön är oundvikligt, biologiska processer kan inte nollas, men de kan minska.
Svenskt lantbruk har ett bra utgångsläge. I Naturvårdsverkets rapport, Prince, som belyser svensk konsumtions miljö- och klimatavtryck, kan man läsa att drygt 60 procent av den svenska klimatpåverkan från konsumtion av livsmedel, sker i andra länder, genom den mat vi importerar.
Det finns goda möjligheter att öka lantbrukets klimatnytta, en given utmaning är att fasa ut fossila bränslen ur värdekedjan. En annan är att också producera inhemska biobränslen.
Sen Sverige gick med i EU 1995 och gränserna öppnades har priset på mat sjunkit. I dag lägger vi drygt 12 procent av inkomsten på det vi äter. Bondens andel av varje krona som spenderas på mat är endast 9 öre!
För att få till stånd en ökad svensk matproduktion, krävs en förändring av fördelningen av matkronan. Vi bönder behöver få betalt för den risk vi tar, först då blir det hållbart på riktigt.
Om tio år vet vi hur det gick, tack för mig!