LIBERAL ASPEKT
Fenomenet är varken nytt eller tidigare okänt. Ändå tycks de inte bli färre – politikerna som fifflar med möjligheten att få ekonomiska ersättningar från riksdagsförvaltningen. Nu senast är det SVT:s Uppdrag Granskning (2/11) som avslöjar flera riksdagsledamöters listiga upplägg för att maximera utbetalningarna från skattebetalarnas pengar.
Redan i somras kunde SVT avslöja att skatteutskottets ordförande Jörgen Hellman (S) kunnat kvittera ut uppemot 700 000 kronor i olika ersättningar genom att skriva sig i ett hus i Vänersborg som saknade godkänt avlopp och där han enligt grannarna inte bodde. Riksdagsledamoten Tomas Kronståhl (S) har nu visat sig gå steget längre och ser till och med till att hyra ut den bostad där han formellt står skriven till tyska turister, samtidigt som han kvitterar ut ersättningar.
För oss vanliga dödliga är det ett brott med fängelse på straffskalan att inte stå skriven på den adress där man har sin huvudsakliga dygnsvila. Likaså är det ett brott med fängelse på straffskalan att lämna vilseledande uppgifter till myndigheter i syfte att kvittera ut bidrag.
Praktiskt nog har riksdagsledamöterna sett till att dessa regler inte gäller dem själva genom diverse undantag i lagen. Alla människor är jämlika, men somliga är mer jämlika än andra, som George Orwell konstaterade i den politiska satirromanen Djurfarmen.
Att landets mäktigaste politiker inte ska behöva gnaga på fingrarna är viktigt, men något som vissa tenderar att förglömma i ett slags populistisk hast. Förutom att det säkrar politikernas oberoende i förhållande till icke-offentliga intressen kan höga löner också fylla en funktion i att attrahera kompetens som annars hade försvunnit till mer lukrativa branscher.
Det är också viktigt att inte riksdagsledamöter som de facto bor någon annanstans än i Stockholm blir ekonomiskt förfördelade. Men precis som statsvetarprofessorn Bo Rothstein säger i programmet: "De här systemen bygger på att de förtroendevalda har ett gott omdöme, en slags etisk kompass." Tyvärr verkar den etiska kompassen inte finnas hos alldeles för många riksdagsledamöter.
Vill riksdagsledamöterna motverka det politikerförakt som det här missbruket med rätta orsakar finns bara en väg framåt: Sluta basera ersättningssystemet på naivitet och gör det straffbart även för riksdagsledamöter att lura till sig ersättningar de inte har rätt till. Dessvärre förhåller det sig nog så att det redan hade gjorts om riksdagsledamöterna faktiskt hade brytt sig om det förakt som det här beteendet skapar. Man biter inte den hand som föder en.