Säpo uppskattar att runt 300 svenskar har anslutit sig till IS. Mona Sahlin har uttalat vikten av att de muslimska samfunden är med och tar sitt ansvar för att stoppa rekryteringen.
Så är det såklart, när människor förföljs, torteras och dödas i religionens namn måste dess företrädare sluta sig samman. Nu händer det också. I Oslo förra lördagen samlades omkring 1 000 muslimer och judar, arm i arm i en fredsring runt synagogan. Under fredagen samlades man i Stockholm för att bilda en fredens ring runt synagogan på Raol Wallenbergs torg.
Initiativtagare är bland andra gruppen Gränslöst mänskligt där företrädare för en rad minoriteter verkar tillsammans mot antisemitism, islamofobi, antisigansim och alla former av rasism. Unga muslimer mot antisemitism och främlingsfientlighet och Unga romer finns också med bland arrangörerna. Judiska församlingens Ingrid Lomfors: ”Vad regeringar och polisen gör är naturligtvis otroligt viktigt i det här läget, när alla behöver samlas. Men initiativ som kommer underifrån, av representanter från civilsamhället, kan försätta berg. Det här betyder oerhört mycket, så det ger mig hopp.”
Civilsamhället är fantastiskt och ännu högre och tydligare röster inifrån är önskvärda. Ändå räcker inte det.
Samtidigt måste resten av samhället begripa vad som är på väg att ske. Göran Greider hävdade häromdagen att fritidsgårdar är medicinen mot terrordåd och rekrytering till terrorgrupper.
Även om det är en förenklad medicin är han på rätt väg. Vi har en skenande ojämlikhet bland barn i Sverige. Den relativa barnfattigdomen, alltså andelen som lever i familjer med mindre än 60 procent av medianinkomsten, har ökar från 8 till 18 procent, varav 5 procentenheter bara under Alliansens regeringsår. Den relativa fattigdomen har ökat mest bland barn till ensamstående kvinnor och barn vars föräldrar är födda utomlands. 42 procent av barnen till ensamstående mammor lever idag i relativ fattigdom, jämfört med 13 procent i mitten av 90-talet.
Det stora problemet är arbetslösheten, säger Jan O. Jonsson, sociologiprofessor på Institutet för social forskning vid Stockholms Universitet. Dessutom har sociala ersättningar och bidrag sänkts eller halkat efter löneutvecklingen, med resultatet att många arbetslösa och sjuka fått en sämre ekonomi, både i relation till andra och i reda pengar. Det drabbar deras barn. Vi har en skola som misslyckas att utjämna och därmed gynnar barn med välutbildade föräldrar.
Klass lägger grunden för att lyckas i skolan. Därmed har vi redan nu klart för oss var insatser måste sättas in. Med ökade klasskillnader och allt fler som står långt ifrån arbetsmarknad, inkomst och trygghet får vi en växande skara som vill bevara och skydda från sådant som tränger sig på och utmanar. Med fattigdom, känsla av icketillhörighet och liten tro på framtiden riskerar vi allt fler som hittar tillhörighet där upplevelsen är att en får vara med i kampen mot just det som håller en utanför - kampen mot samhället där en inte får vara delaktig. Så växer terrorismen. Så blir framtiden farlig.