Häromdagen kom den äntligen, den jämställdhetsutredning vår landshövding Cecilia Schelin Seidegård genomfört på uppdrag av regeringen. Det var återigen läsning som gör en sådär otroligt förbannad för på punkt efter punkt konstaterar vi att vi nästan inte alls rör oss framåt utan tvärtom. Andelen kvinnliga riksdagsledamöter minskar för andra valet i rad. Männen dominerar både akademi och näringsliv och arbetsmarknaden är könsuppdelad där kvinnojobben är sämre avlönade. Kvinnor jobbar också i högre grad deltid och får lägre sjukpenning, a-kassa och pension. Kvinnor är högre utbildade och har bättre betyg men det leder inte till bättre ställning på arbetsmarknaden för fortfarande tjänar män mer även inom samma jobb.
Kvinnor tar fortfarande större ansvar också för barn och föräldrar. De tar ut 75 procent av föräldrapenningen och att matlagning, städ och tvätt blir gjort vilar också på kvinnor. Dessutom kränks och hotas de. Fler fall av kvinnomisshandel och sexbrott polisanmäls men det leder inte till fler åtal. Mäns medellivslängd ökar mer än kvinnors samtidigt som kvinnor känner större oro och får mer lugnande mediciner och sömnmedel.
Vi har alltså en lång väg kvar att gå och det gör en ju galen! Jag minns min barndom och 40-talistkvinnorna som var min och andras mammor. Jag minns kampen de bedrev för att vi, deras döttrar, skulle få en annan verklighet och vardag. Än är vi inte där.
Samtidigt läste vi för någon vecka sedan hur Mats Pettersson skrev i sin blogg hur han skäms för hela manligheten när han konstaterar hur det är män som slår, våldtar och hotar och det stämmer ju.
Det är alltid vederkvickande att läsa när män tar ställning för det är tyvärr också mer ovanligt än att kvinnor gör det och det är här en vändning måste ske. Kvinnor har tagit kampen för jämställdhet, lika förutsättningar och chanser i generationer nu. Vi har höjt våra röster, vi pratar, diskuterar, samlar oss för gemensamhet, delar med oss, vrider och vänder och vill förändring. Allt det har vi gjort och gör tillsammans. Nu behöver männen göra samma sak - män behöver samlas.
Män behöver samtala och hitta gemensam bild kring mansnorm och manlighet. Män behöver också göra det för sin egen skull - häromdagen kunde vi se hur Gotland är sämst i landet vad gäller hur många som studerar vidare bland våra 24-åringar och allra sämst är det bland unga män. På universiteten är det kvinnor som dominerar i bänkraderna samtidigt som det är män som slår ihjäl varandra och sina kvinnor. Alltså måste det vända - män måste hitta strategier för att förändra killnormen för det kommer att gynna alla.
Vår landshövding Cecilia Schelin Seidegård föreslår nu en myndighet för jämställdhet och det tycker jag verkligen är på tiden. Det behövs en samlande kraft för att hålla ihop det jämställdhetsarbete som omfattar alla politikområden. Det är dags nu!