Vi har en ny verklighet inför 2015. Under året har Gotland blivit en tydligare del av EU. P1 Konflikt sände under julhelgen ”Romerna och kampen mot kylan”. Några bor i tält i städernas skogspartier. En decimeter vatten på jordgolv, åtta personer bor i ett skjul. Fyra gånger har en av de intervjuade tvingats flytta på en månad. Människor samsas med råttor. Vi får följa kampen som Stockholm stad för mot dessa fattiga som bor under presenningar eller i vingliga skjul. En polis jämför sin roll med fåraherdens när de driver de hemlösa från plats till plats och konstaterar att de varken hjälper eller når långsiktig lösning. Europas fattigdom syns idag på våra gator.
Det känns fint, men också rätt självklart, att vi på Gotland har ett hus där några av Europas fattigaste faktiskt kan sova, äta, duscha och tvätta. Vi är många som hjälps åt – mycket cred till kyrkan och Röda Korset, men också alla volontärer! Det bästa är gemenskapen. Jag tror vi känner den sinsemellan, vi som är volontärer och tillbringar några timmar vissa morgnar eller kvällar där i veckan. Jag drabbas av värme och respekt för de andra som viker tid för att bidra i härbärget. Men också stor värme och gemenskap med de som kommer för att övernatta. Tillsammans fyller vi det där huset av samtal, doft av gryta, eld i spisen och kramar. Det är ett hårt liv att tigga. Det är hårdare att vara så långt ifrån sina barn. Det är avskyvärt att höra den maktlöshet Europas fattigaste upplever.
Så hur är det strukturella? Hur är läget i Rumänien? Rumänien är sämst i EU på att söka pengar ur strukturfonderna som ju är till för att minska skillnader och klassklyftor. Att skriva fram och driva EU-projekt kräver både kunskap och resurser och under knappa förhållanden finns inte tid och kraft till den mängd byråkrati som krävs. Många lämnar en hemlös tillvaro i Rumänien eller en tillvaro utan inkomst men med familj att försörja. Att Rumänien inte lyckas, inte vill eller bara inte gör kan vi ogilla och förakta. Det farligaste med den här utvecklingen är ändå hur romerna är Europas syndabockar och att antiziganismen riskerar att öka. Alla har därmed att vinna på att fler får det bättre. Sverige kan bidra till det på olika nivåer och jag kan bidra här.
Jag har jag faktiskt mått illa många gånger under julförberedelser när så många tågar förbi de kvinnor och män som sitter i snö under filtar, med överfulla mat-, paket- och spritkassar, utan att ge. Bara passera utan att se. Vi är många som kan möta dessa nödställda med värme och respekt! Det borde vara många fler som kan bidra någon morgon eller kväll till att öppna eller stänga det härbärge vi nu kan erbjuda! Vi behöver bli fler – välkomna!