KULTURKRÖNIKA
Jag var med om en spännande övning häromdagen. Vi var ett gäng med olika etnicitet som fick till uppgift att diskutera vilka fördomar vi har mot olika grupper.
På ett papper stod listat vilka grupper vi skulle diskutera. Till exempel tonårstjej, arab, svensk, kristen, muslim, jude, politiker, afrikan, lärare och läkare. Uppdraget var att säga det vi direkt kom att tänka på och sen skriva ner detta, utan att hålla igen eller vara artiga.
Vår grupp tog detta på stort allvar och trots att det fanns både svenskar, araber, afrikaner och kristna i gruppen skrädde vi inte orden. Araber är högljudda och gillar bling-bling, muslimer är potentiella terrorister och kvinnoförtryckande, svenskar är tråkiga, fega och fördömande, kristna är pryda och dubbelmoralister, politiker korrupta, afrikaner har dansen i blodet och så vidare.
Det var inte svårt utan skrämmande lätt att presentera nidbilder och schabloner om olika grupper. Det var till och med lite kul och det visade sig att vi hade liknande fördomar, trots våra olika bakgrunder. Inte riktigt lika roligt var det när vi i helgrupp presenterade vad vi kommit fram till och fördomarna om svenskar radades upp i ett enda långt sjok.
Visst kände jag igen mig och andra svennar. Lite, lite grann. Men jag själv är väl inte så där tillbakadragen, snål, fyrkantig, moralistisk och andra mindre smickrande epitet som de andra förknippade med oss svenskar? Alla grupper reagerade på samma sätt. Visst, ett korn av sanning fanns det kanske men det gäller inte alla, det gäller inte mig!
Det var en nyttig övning, även om den gjordes med glimten i ögat. Det finns en poäng med att snabbt kunna placera en främling i en kategori. Det sitter i våra gener.
Möter vi en potentiell vän eller möjlig fiende? Vi räds det annorlunda och okända och det är inget konstigt med det. Fördomar är ett verktyg för att lättare kunna hantera en kaotisk och möjligen fientlig omvärld. Men när vi tar med våra fördomar i mötet med den enskilda människan blir det farligt.
Ingen individ är en schablon, alla är vi olika. En vän som bott i Berlin i många år, född i Sverige men med föräldrar från mellanöstern vittnar om ständiga påhopp från den tyska polisen. De stoppar henne och kräver identitetshandlingar och att hon ska förklara vad hon sysslar med, ibland flera gånger i veckan. Vad hon sysslar med? Jobbar i klädbutik.
I migrationsmål dömer SD-nämndemän betydligt oftare till den målsägandes nackdel än vad en vänsterpartist eller miljöpartist gör. Trots att deras beslut grundar sig på samma lagstiftning. I kultursverige finns en underrepresentation av personer med annan etnisk bakgrund än svensk i olika maktpositioner. Och så vidare. Exemplen är alltför många.
Trots det misstänker jag att de flesta av oss känner oss relativt fördomsfria. I alla fall jämfört med andra. Det är vi inte. Låt oss komma ihåg det och försöka öppna våra fördomsfönster lite, lite till.