Varje vinter kommer budskapet från industrin som ett brev på posten: Utan kärnkraften stannar Sverige. Det är sant att vår egen elproduktion inte räcker till under kalla vinterdagar, men vad kärnkraftskramarna alltid glömmer bort i sin argumentation är den enorma skuld som denna energikälla lämnar efter sig till kommande generationer under oöverskådlig tid.
Både miljömässig och ekonomiskt.
Ingen vet nämligen vad slutnotan blir för slutförvaringen av det utbrända kärnavfallet. Inte heller går det att försäkra sig mot konsekvenserna vid ett haveri.
Detta sammantaget gör det lätt att konstatera att om alla framtida kostnader räknades in i elpriset hade kärnkraften redan varit avvecklad.
Om alla regeringar och ministrar oavsett politisk kulör följt folkomröstningsresultatet från 1980, hade läget i dag varit annorlunda. På dessa trettiofem år skulle utbyggnaden av de förnybara energislagen och energieffektiviseringen säkert varit total. Nu har tiden istället använts till att omförhandla och träffa nya överenskommelser till kärnkraftens fördel.
Det är dags att sätta punkt för kärnkraften en gång för alla. Enklast sker det genom att följa beslutet från 1980 och satsa allt på utbyggnad av alternativa energikällor, kraftig effektivisering av elproduktionen och minskad elkonsumtion. Detta skulle också skapa tusentals nya framtidsjobb, samt en säkrare miljö att leva i för kommande generationer.