Köpfesten rullar på, men vad vi oftast inte reflekterar över är var och under vilka förhållanden alla billiga produkter är tillverkade. Med hjälp av tillverkning i låglöneländer och med barnarbete kan vi hålla igång festen och hela tiden öka vår konsumtion. Dåligt samvete? Nej, det verkar inte så.
Sveriges Radios program Kaliber rapporterade nyligen om tillverkning av billiga hästsportartiklar i Indien, en tillverkning som sker i mycket dålig arbetsmiljö. Och det är inte speciellt svårt att räkna ut att en hästsadel för 3 000 kronor knappast är tillverkad under justa villkor.
När det gäller kläder har Konsumentverkets tidning Råd & Rön redovisat ett intressant exempel om kläder under rubriken ”Det är många som ska dela på pengarna du betalar för ditt plagg.” Största delen av pengarna – 59 procent – tillfaller återförsäljare och skatt. Därefter går vardera 12 procent till märke och reklam, material och transport- och lagerkostnader. Längre ner i kedjan återfinns fabriken som tillverkar plaggen med 4 procent och längst ner de som syr plaggen med mindre än 1 procent. Betänk, för tröjan som kostar 100 kronor går 59 kronor till återförsäljaren och mindre än 1 krona till den som sytt den!
Visst, det är jobbigt att alltid tänka till under vilka förhållanden en vara är tillverkad, men vad är det som säger att det alltid ska vara lätt och gå som på räls för oss i den rika västvärlden?