Det talas mycket om Gotlands sjukvårdskostnader och framför allt om att vi gotlänningar konsumerar mer sjukvård än genomsnittet i Sverige. Det påminner mig om ett telefonsamtal för flera år sedan.
”I dag var det ingen som var sjukare än jag”. Det var det svar jag fick från en distriktsläkare på den traditionella inledande frågan hur det varit på jobbet under dagen.
Denne läkare hade en tjänst på en vårdcentral på Västkusten, men där var han bara några månader per år.
Resten av tiden tjänstgjorde han för olika hjälporganisationer ute i världens värsta krigs- och oroshärdar. För genom någon konstig drivkraft sökte han alltid just de hårdast drabbade katastrofplatserna, vare sig det var krig eller naturkatastrofer. Därav hans svar på den inledande frågan: ”I dag var det ingen som var sjukare än jag”.
Lite tillspetsat, men allting har ju olika dimensioner beroende på vad man har för bakgrundsbild. Skillnaden mellan att rädda livet på flera hundra krigs- eller katastrofoffer och att behandla ett antal förkylningar kan naturligtvis bli lite frustrerande.
Och kanske är det som Hanne Kjöller en gång skrev i en ledarkommentar i DN efter en medicinsk riksstämma. ”För att vården ska räcka till de sjuka måste de relativt sett friska lära sig att inte söka vård för allt och intet. Och det är smartare att lära sig det från början än att tvingas lära om senare.”
Rätt utnyttjad är vår sjukvård suverän.