På senare tid har en senkommen debatt startat om den kommande kryssningskajen.
Senkommen för att beslut om byggande redan fattats och samarbetsavtal skrivits med Copenhagen Malmö Port (CMP).
Debattörerna lyfter bland annat fram logistiken i hamnområdet och att regionen genom avtal ”ger bort” hamn- och passageraravgifterna till CMP. Dessutom lär kryssningsturism inte spendera speciellt mycket pengar i land. Synd att debatten inte var mer konstruktiv före beslutet.
Men det finns en avgörande fråga som känns lite bortglömd: Är det ett genomförbart projekt och kommer det att fungera med strömmar och även vid måttliga vindar?
Många nautiker menar att det är ett hopplöst fall och det är alltid svårt att teoretiskt simulera hur sjön uppför sig.
Vi minns problemen med nya hamnen, där man efter några år blev tvungen att bygga ut den ena vågbrytaren för att klara sjögången i hamnbassängen.
Trots att förmodligen ordentliga modellsimuleringar gjordes i samband med projekteringen.
Det är därför inte svårt att upprepa vad jag tidigare skrivit om kajplanerna: Bygger jag vågskydd och förtöjningsplats för min båt vid stranden mot öppet hav, så inte sjutton förtöjer jag på utsidan.
Skrovskador på ett enda kryssningsfartyg kommer direkt skapa problem med marknadsföringen till rederierna.
Framtiden lär utvisa om det blir succé eller om minst 250 miljoner bokstavligen ”kastas i sjön” till ingen nytta.