Jag är oerhört trött på dem som tar varje tillfälle att drömma sig tillbaka till apoteksmonopolets dagar. Så fort det är brist på någon medicin eller något annat tillfälligt problem tillstöter så ska det gnölas om vilken kulturskymning det var när apoteksmarknaden omreglerades och flera konkurrerande apotek fick tillträde till den marknad där den gamla monopolisten styckades i bitar.
Minns ni hur det var på den tiden? Hur få apoteken var? Hur begränsade öppettiderna var? Hur frustrerande det kunde vara? Om man själv eller ungarna plötsligt insjuknade en kväll kunde det vara omöjligt att få tag på paracetamol eller ibuprofen. Nu finns det i kvällsöppna matbutiker, utan att det lett till anarki.
Ändå grymtas det nu på sina håll om apoteksmonopolet, när bristsituationer på mediciner och materiel följer av coronakrisen. Men det är inte frånvaron av monopol som är orsaken. Det är frånvaron av ansvar och civil beredskap. Det finns många länder utan apoteksmonopol där försörjningen med mediciner och materiel fungerar utmärkt, även i kristid. Adam Cwejman skriver om detta, i Göteborgsposten:
"Om logiken vore så enkelt att länder utan apoteksmonopol per automatik saknade sjukvårdslager skulle det innebära att de flesta länder i världen skulle sakna sådana. Förutom Nordkorea och Kuba då, som har statliga apoteksmonopol.
Men så enkelt är det förstås inte. För det finns exempel på såväl omfattande som obefintliga sjukvårdslager i alla länder med privata apotek.
Finland har inget statligt apoteksmonopol. Inte heller behövs det för att upprätthålla sjukvårdslager. Vilket landet har. För en vecka sedan beslutade Finlands hälsovårdsmyndighet att öppna dörrarna till dessa för sjukvården."
Cwejman tar också upp Norge och Polen som exempel på länder där man inte struntat i att se till att garantera läkemedelsförsörjningen.
Jag hoppas coronakrisen får Sverige att rätta till de misstag som begåtts. Att återupprätta den civila beredskapen och statliga lager av mediciner och materiel. Att, som ett första försvar, införa krav på att apoteksmarknadens aktörer har egna reserver. Och att döma av den medicinbrist som faktiskt föregick coronakrisen, så behöver även läkemedelstillverkarna avkrävas garantier om att de kan leverera livsviktiga mediciner i tillräcklig utsträckning.
Så kan läkemedelsförsörjningen förses med både hängslen och livrem. Nu har den varken eller. Vilket gjort att även byxorna saknas.