Äntligen fria från Miljöpartiet

Miljöminister Annika Strandhäll. Miljöpartiets sorti från regeringen märks tydligt i den förda politiken.

Miljöminister Annika Strandhäll. Miljöpartiets sorti från regeringen märks tydligt i den förda politiken.

Foto: Lars Schröder/TT

Miljöpolitik2021-12-24 05:58
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

LIBERAL ASPEKT

Den före detta miljöministern Per Bolund (MP) står ute med plakat och demonstrerar för klimatet. Inne på hans gamla departement sitter numera Annika Strandhäll (S). Och Socialdemokraterna tycks njuta av den frihet som kommit med skilsmässan från Miljöpartiet.

Det har lämnat tydliga avtryck på klimat- och miljöpolitiken. Löften om nya gruvor. Beslut om slutförvaret i januari. Eventuellt en utbyggnad av Arlanda. S har kunnat öppna för politik som varit omöjlig under de sju åren då MP suttit i regering.

I Expressen (20/12) understryker Strandhäll att man är redo att göra upp med Moderaterna, och pekar på tillståndsprocesser för gruvbrytning som en nyckelfråga. Att det kommer upp på bordet vore verkligen på tiden.

Eric Luth skriver i senaste numret av Liberal Debatt (14/12) om tillståndsprocessen som pågått i Norra Kärr utanför Gränna, och hur osäkerheten skapat vånda och ångest hos boenden i närheten av den eventuella gruvan. Långvarig ångest och vånda, kan tilläggas, eftersom processen har pågått i decennier. Samtidigt vittnar företag om en diskrepans mellan hur processen påstås gå till, och hur den faktiskt går till.

Det är inte rättssäkert och det är inte hållbart. Särskilt inte när elektrifieringen förutsätter tillgång till ett flertal metaller som i dag importeras från Kina trots rika svenska fyndigheter. Om Strandhäll kan visa att hon är en miljöminister som förstår detta, och är villig att titta närmare på problemet och göra upp över blockgränsen, är det en välkommen kursändring

Allt är dock inte frid och fröjd. S lär inte obstruera och förhala viktiga beslut, men deras klimatpolitik har ett flertal brister. Man är redo att ta beslut om slutförvaret, men är fortsatt skeptisk mot att möjliggöra för utbyggnad av kärnkraften. Dessutom är man präglad av en slags klimat-keynesianism, där den stora starka staten ska investera sig ur klimatkrisen. Det kommer med risken för felinvesteringar, och dyra satsningar som inte håller i praktiken.

S har återupplivat parollen "det gröna folkhemmet", myntat på 1990-talet av Göran Persson. Efter sju år då man lämnat över hela politikområdet till MP framstår man som något ringrostig, och osäker på vad man vill. Motsägelsefullt blir det när Strandhäll kritiserar M och SD för förslaget att sänka bensinskatten – samtidigt som hon inte kan ge besked om hur S kommer att rösta i frågan när den är uppe i riksdagen. För det har man ännu inte tagit ställning till.

När S nu gör sig hemmastadda på miljödepartementet är det bara att konstatera: Det kunde ha varit bättre. Men det kunde också ha varit värre.

GOTLÄNNINGEN

Texten kommer från Gotlänningens ledarsida, åsikterna är skribentens.