Krönika
Vår ö är inte längre lokal, den är global. Allt som händer i världen berör Gotland. Upprustning, Nato, EU, världshandeln, koldioxidutsläpp, dricksvatten, pengar eller uteblivna bidrag och skattepengar. Det är inte längre möjligt att bara tänka på sig själv. Jag blev påmind av andra med ett mess på julafton. En god vän i New South Wales, det brandhärjade området i Australien skrev följande: ”Vi har packat för evakuering. Jag har rökgasmasker från Sverige, litar på dem och ullfiltar för att rädda koalabjörnar. Kan inte sova om natten eftersom björnarna, när de blir brända av elden, skriker i förtvivlan i träden, har inrättat ett fågelsjukhus på verandan. De kommer uttröttade av hetta nära döden. Jag duschar dem och matar. Försöken att ändra tankegången hos människor med makt har en begränsad genomslagskraft. Tro inget annat. De ”follow the money” och kommer att följa dem till jordklotets slut. Det finns inte längre tid till en principfast och metodisk kamp för överlevnad. Greta, skriver hon vidare, använder sina superkrafter extremt bra. Jag hoppas Greta är immun mot den effekt hon har på äldre, vanligtvis vita män, vars investeringar och tankesätt finner henne hotfull. Om läget inte var så sorgligt skulle vi kunna skratta åt alltihop, men jag är utrotningsmedveten ”, messar Tracey från Castlemaine.
Det kunde vara ett nyord, utrotningsmedveten. Tydligare än flygskam och tågskryta. En gång levde vi i kunskap om jorden, att allt var i rörelse, i dag är det mesta artificiellt. ”Vi byggde landet” hette det en gång, lämnade bondesamhället och tappade på vägen greppet om naturens väl och ve. Vi har nu avslutat ytterligare en köpfest. Hållit igång ekonomins kvarnar, i onödan nyttjat jordens resurser i mångt och mycket.
Vem ser nya arbetstillfällen i ny teknik, när vår statsminister ger ett löfte om kalkindustrins prioritet? Industrin krävde en gång Komvux. Kvinnor valde gärna utbildning, män tvekade. Knappast påhejade av sina arbetskamrater. Där Tage Erlander påbörjade, men också tvekade inför vad välfärden kunde komma att ”sabba”, det anser många arbetare att SD är lösningen på.
Vi påbörjar nu ett förlorat år. Världen brinner, torkan slår till, länder krigshärjas och krigsindustrin blommar. 70 miljoner människor är nu på flykt. Hur tänker du att du skall kunna hejda den ström av koldioxid och flyktingar som pågår? Du kan använda detta förlorade år att själv dra ett strå till stacken för en jord och natur i rörelse. Om människan dör ut som dinosaurierna en gång, så skall du veta att naturen har sin gång om än sargad.